Betygssystemen skiftar både mellan och inom institutioner. Men säger ett A mer än ett G? Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Mia Huovilainen skriver om betyg och deras betydelse.
Funktionen med betygssystemet är att på ett standardiserat sätt kunna mäta prestationer och jämföra dessa prestationer mellan varandra. Svenska lärosäten har även egen bestämmelserätt över vilket betygssystem som ska användas. Detta har resulterat i att de betygssystem som faktiskt används skiljer sig åt mellan fakulteterna och institutionerna, till och med inom institutioner.
Det går att ifrågasätta om systemets struktur är fruktbart: dels med avseende på om systemet fångar nyansen av vår uppnådda kunskap, men också vad för implikationer som föds ur att använda olika betygssystem. En konsekvens av att använda olika betygssystem är studenters psykiska hälsa. Stressen över att kämpa för ett särskilt betyg, om det är högsta betyg eller bara att klara av tentan, är nog något som många studenter kan relatera till. Folkhälsomyndigheten har tidigare rapporterat att studenter påvisar fler symptom för stress, ångest och sömnlöshet i jämförelse mot andra grupper.
På vissa program såsom läkar- och psykologprogrammet har man mestadels (om än inte uteslutande) U-G. Man kan resonera att detta minskar prestationsångest för de studenter med hög ambition. Dessa studenters mindset skiftar från en press att nå toppen, till ett mindset om vad som är det viktigaste att veta för att klara av kursmålen. Det går att minska på betygsstressen utan att det med nödvändighet äventyrar standarden på de examinerade studenterna. Så länge utbildningen håller hög nivå, behöver kunskapsnivån inte kompromissas av att det är U-G istället för ett bredare betygssystem som A-F. Varför förs inte liknande resonemang för andra utbildningar?
Varför bör systemet driva studenterna till strävan mot att få toppbetyget, när det viktigaste är att studenterna ska utveckla och förfina sina färdigheter och förmågor? Kan en bokstav verkligen ge en helhetsbild över studentens kunskap och färdigheter? En student med ett D efter sin tredje omtenta kan visa mer kunskap än en student som fick A direkt, då den förra har fått tillfälle att repetera och cementera kunskapen. Ett betyg ger inte alltid en garanti på hur väl en student kommer minnas informationen efter examinationstillfället.
Jag påstår mig inte ha lösningen, och jag menar inte heller att betygssystemet måste slopas helt. Det jag vill göra är att ifrågasätta om det bästa sättet att mäta prestationer – och i synnerhet dess utveckling – är i termer av arbiträra bokstäver och siffror, eller om det finns en förändring som behöver göras. En förändring som i stället fokuserar på varje individuell students utvecklingskurva för inlärning, kunskap och förmågor.
