Oavsett vilken politisk agenda som drivs bör akademin hållas fredad, menar representanter från Kristdemokratiska Studentförbundet Skåne. Detta innefattar även könskvotering.
I århundraden har professorer och forskare försett vårt land med bildning och kunskap, något som bidragit till framåtskridande och format framstående svenskar, alltifrån Esaias Tegnér till Tage Erlander. Dessvärre har progressiva jämställdhetsideal på senare tid börjat tillåtas undergräva akademins frihet och bildningsideal.
I 2016 års regleringsbrev påbjöd den socialdemokratiska
regeringen en så kallad jämställdhetsintegrering vid samtliga lärosäten; detta i enlighet med 1 kap 5§ i Högskolelagen. Detta innebar mål om könskvotering vid nyanställningar, samt lokala bestämmelser rörande bland annat litteraturlistor. 2017 uppstod en debatt när Erik Ringmar, lektor i statsvetenskap vid Lunds universitet, skulle ge en kurs om 1800-talets moderniseringskritiker. När litteraturlistan skulle fastställas uppstod dock problem; målet om en tillräckligt hög andel kvinnliga författare visade sig svåruppnåeligt. Även Anna Victoria Hallberg, litteraturvetare vid Södertörns högskola, är kritisk, och menar att den politiska klåfingrigheten liknar den som sker i länder som Ungern. Vidare slog regeringen 2018 fast en målsättning om att genusperspektiv ska inkluderas i all forskning som får ekonomiskt stöd. Alla som vill ha statligt stöd för att bedriva forskning tvingas således redogöra för genusperspektivets relevans, oavsett vad forskningen faktiskt handlar om.
En livskraftig akademi tarvar fria tankar.
Den påtvingade könskvoteringen står i bjärt kontrast mot det som bör vara huvudsyftet vid rekryteringen av lektorer och professorer; nämligen att få så hög kompetens som möjligt. Genom könskvoteringen riskerar man gå miste om värdefull kompetens, eftersom kön oundvikligen i vissa fall värderas högre än skicklighet.
En livskraftig akademi tarvar fria tankar. Således får den utbildning och forskning som bedrivs vid ett lärosäte inte hämmas eller begränsas av politiska pekpinnar; varje sådant försök är ett steg bort från Sverige som bildningsnation. Det brukar sägas att vägen till helvetet är kantad av goda intentioner, och så är även fallet med lärosätena. Att göra våra universitet och högskolor till en plats för “goda handlingar” riskerar att kraftigt skada kvaliteten på den utbildning och forskning som bedrivs.
Många är de som, liksom vi kristdemokrater, är positiva till jämställdhet, till ett samhälle präglat av respekt för alla och envars värde, oavsett kön och personliga tillkortakommanden. Många är också de som, liksom vi, samtidigt ser det problematiska i dagens jämställdhetsdebatt, som så ofta präglas av en relativistisk normkritik och allmän politisk radikalism, som helt bortser från såväl mänsklig fysiologi som vårt behov av att leva i ett samhälle präglat av stabilitet och normer.
Det spelar ingen roll vad syftet är, eller vilken politisk agenda man driver: politiska pekpinnar i undervisningen utgör ett betydande hot mot den akademiska friheten. I jämförande studier är Sverige, till följd av detta, bland EU:s bottenländer när det kommer till akademisk frihet. Vi kristdemokrater står fast vid en akademi där alla discipliner har sin naturliga plats, utifrån sina egna förutsättningar, och utan påtvingade jämställdhetspolitiska pekpinnar. Vi står för en akademi där begåvade studenter inte känner sig alienerade av en för ämnet irrelevant jämställdhetsdiskurs, utan en akademi där envar tillåts studera obehindrat, och bidra till samhällelig utveckling. Universiteten bör drivas enkom av objektiva meritokratiska ideal; allt annat hämmar den akademiska och intellektuella utvecklingen.
Martin C E Kullberg
skolpolitisk talesperson, KSF Sverige samt ordförande KSF Skåne
Gabriel Nordquist
styrelseledamot KSF Skåne
Martin Löfström
styrelseledamot, KSF Skåne
Oscar Olsson
medlem, KSF Skåne
