Lundaspexarna bäst i stan – men inte på spex

Bellman är en show i toppklass. Men förtjänar Lundaspexarna sin status som Lunds bästa spex? Kanske är de bättre som musikalgrupp?

Titel: Bellman
Orginaluppsättning: 2022
Visas: 25-27november, Stora salen, AF-borgen

Det finns mycket gott att säga om Lundaspexarnas Bellman. Skådespelarna är skickliga, dekoren är i en klass för sig själv, tekniken och orkestern förgyller kvällen ytterligare. Framförallt så är det ett riktigt roligt spex. 

Spex är dock mer än så. Det ska ha publikinteraktion, vilket i Lund främst är omtagningar av kupletter. Är det då ett spex om omtagningar knappt existerar eller är slött framtagna? 

Lundaspexarna kan göra bra omtagningar; både idag och historiskt. Djingis Khan innehåller den bästa omtagningen i spexhistorien med Balkongvisan. Bellman visar stundvis upp samma talang genom kronprinsen Gustav Adolfs välkomnande till slottet som ackompanjeras med en visa. 

I originalversionen av välkomstsången osar prinsens hat mot att uppträda numret igenom. I omtagningarna kokar det upp till ren avsky för att sedan pysa över i ett tårfyllt sammanbrott. Vad som skiljer dessa två omtagningar är en strävan att göra det lilla extra, det som höjer Djingis Khans balkongvisa till en evig klassiker. 

Balkongvisan fås tas om – upp till sex gånger – där den i var omgång överträffar sig själv. Denna vision saknas i nutida Lundaspex. Hade de fortsatt med en omtagning där Kronprinsen gråter medan han sjunger och en fjärde gång där han tvingas till flaskan hade den nått samma nivå.

Jag vill återigen poängtera hur bra Lundaspexarna är. De visar exempelvis hur skickliga de är på improvisation varje gång en ballong sprängdes på scen. De är så gott som oslagbara i Lunds spexscen. Vad som huvudsakligen fattas är den charm och närhet till publiken som jag tycker finns i överflöd hos de mindre spexen. 

Lundaspexarna är därför ett offer för sin egna framgång. Kvaliteten som de uppnår är på bekostnad av de kreativa omtagningar som för mig gör ett spex. Det är svårt att skriva parodier och att göra det två gånger på samma vers är ännu svårare. 

Men det behöver inte vara så. Det visar de själva genom att sjunga siffervisan på engelska. För framtida uppsättningar: lägg till tyska och danska också! Varje omtagning behöver inte vara revolutionerande, men att ha något i varje akt borde Lunds studenter kräva från spex. 

Jag ska även berömma det Lundagård ofta kritiserar med Lundaspexarna: skämten som sparkar neråt. Bellman lyckades inte bara undvika det utan även visa upp en stark kvinna som fattar sina egna beslut och som inte föll för vaga romantiska gester. Detta är något Lunds spexscen behöver mer av. 

Är det bara så att jag är nostalgisk för en period som jag aldrig har upplevt själv? Det är mycket möjligt att Lundagård på 50-talet sågade Djingis Khan för dåliga omtagningar. Vanan är något som kommer med åldern och kan inte förväntas av en nyproduktion som Bellman.

Trots denna kritik så lämnade jag ändå Borgen nöjd. Till framtiden så borde de leva upp till “spexarna” i deras namn de heter inte “Lunds Musikalsällskap”. För precis som för Bellman verkar musiken stå i fokus för Lundaspexarna.