Facktidningen Respons går i graven. Det meddelas i ett avskedsbrev som lägger särskilt ansvar på svenska universitet:
– De har inte alls varit intresserade av oss, säger Urban Lundberg, chefredaktör.
Tidskriften Respons startade 2012 som svar på vad dåvarande chefredaktör Kay Glans såg som ett tomrum i svensk offentlighet. I det första numret förklarade han att det är ett problem att ”facklitteraturen marginaliseras” och att dagstidningarna i allt mindre utsträckning ger plats åt långa, noggranna recensioner av fackböcker.
Respons skulle vara en ”stridstidskrift” mot detta, deklarerade Kay Glans. Facktidskriften var aktiv i nästan 11 år och publicerade 6 nummer per år. Ca 150 böcker om året har recenseras.
Nu ska de lägga ner.
Den huvudsakliga orsaken är en knapphändig ekonomi. Men särskilt ansvar ligger på universiteten, menar Kay Glans tillsammans med nuvarande chefredaktör Urban Lundberg och redaktionschef Jenni Sandström. I sitt avskedsbrev förklarar trion att de hade hoppats på ”draghjälp” från universitetens sida. Men fortsätter: ”Av detta har i stort sett inte blivit någonting, utöver några annonser från akademiska bokförlag.”
De tillägger: ”Våra samlade utgifter motsvarar ett fåtal högutbildade kommunikatörer.”
Urban Lundberg, nuvarande chefredaktör, vidareutvecklar kritiken för Lundagård. Han pekar på två aspekter.
– Det ena rör Respons förutsättningar för att driva en tidskrift. Jag tycker att vi erbjuder en service, en infrastruktur, som tar hand om och förvaltar den kunskap som produceras i svenska universitet – särskilt inom humaniora och samhällsvetenskap.
– Men det har varit väldigt svårt att få bidrag och finansiering från universitet. De har inte alls varit intresserade av oss.
Den andra aspekten är att forskningen alltmer försvinner från dessa sammanhang. Han pekar på att universiteten har börjat sluta sig kring sig själva – och värderar internationalisering och publicering i smala tidskrifter före samhällsengagemang.
Vad konkret hade ni velat ha? Ekonomiskt stöd?
– Ja, vi hade börjat med att utveckla former för det. Exempelvis att man kunde skapa institutionella prenumerationer eller något liknande. Sen kan man tänka sig göra våra sidor tillgängliga för annonser och liknande – och det har vi varit öppna för. Men det har varit väldigt svårt.
Om vi talar för Lunds räkning: hur har universitetet skött sig jämfört med andra?
– Jag tror inte man kan rangordna på det sättet. Men det vi kan säga om Lunds universitet är att det finns ett stort engagemang från ett par personer arbetar vid universitetet.
En av dem är David Larsson Heidenblad, docent i historia vid Lunds universitet. I ett inlägg på sin forskarblogg ”Ett år av akademiskt skrivande” beskriver han vad nedläggningen innebär:
”För svensk humaniora och samhällsvetenskap innebär det att vi blir ett habitat fattigare. Vår kommunikativa infrastruktur blir sämre och banden mellan ämnen och fält svagare.”
”Det känns trist och tomt att det nu är slut på det”, fortsätter han.
När Lundagård kontaktar Jimmie Kristensson, vicerektor med ansvar för kommunikation, kurage och karaktär, svarar han i ett mejl:
”Respons är ett lovvärt initiativ som tjänar ett viktigt syfte i dagens samhälle: att sprida kunskap och bildning till en bredare publik. Universitetsledningen är dock inte närmare insatt i Respons ekonomi och vill därför inte kommentera deras beslut om nedläggning.”
