Sedan vaknade jag, och den frostiga drömmen var borta. Kvar var den bistra, varmare verkligheten.
I måndags vaknade Lund till ett skimmer. Från centralen till AF Borgen knarrade stegen. Ordet var lätt som en flinga på tungan.
Snö.
Jag var barnsligt glad; spratt i stegen till och från redaktionens kaffemaskin. Det var en dröm. När jag vaknade på torsdagen var den borta. Under sulorna fanns endast leran kvar.
Verkligheten ger mig kallare kårar än vad någon svensk vinter numera kan göra. Enligt bland annat uppsalalektorn Gabriele Messori blir Sverige varmare i dubbelt så hög takt som resten av världen. Och Skåne fick höst så sent som i förra veckan.
Dagarna därpå öste snön ner i oskånska mängder. En köldknäpp slog till och tog Lund från tvåsiffriga plusgrader till under nollan.
Frekventa köldknäppar är ett klimatförändringsfenomen. I Nordeuropa har vi länge fått stabilitet tack vare Golfströmmen. Denna ström rubbas nu av smältande isar, enligt en studie publicerad i tidskriften Nature.
Resultatet: fler stabila, stationära högtryck över en stor region runt Nordatlanten under kortare perioder. På ren svenska: fler dagar per år av extremvärme- eller kyla – en värmevåg eller köldknäpp – som sedan rinner bort.
Men snön då? Jo, även den drivar upp sig högre i och med den stigande temperaturen. Högre temperaturer innebär mer avdunstat vatten. Mer vatten i molnen gör regnrusk ruskigare och snöfall fylligare.
Dagen efter den första snön föll avslutades FN:s klimatmöte COP27. Det tog två dagar längre än väntat, med resultatet att en klimatskadefond kom till. Rika länder ska ge pengar till fattiga länder som drabbats hårt av klimatförändringarna.
Trots det var den svenska regeringen nedslagen över resultatet. ”Jag är besviken över att inte fler länder hade samma ambitionsnivå.” sade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari i ett pressmeddelande. Såväl FN:s generalsekreterare som EU:s klimatchef – med flera – stämde in i klagosången.
Rösterna är eniga: Det är inte tillräckligt för att hindra den globala kris som blir värre för varje dag.
För Sverige innebär det alltså att veckans väder kommer hända oftare, bli mer destruktivt och smälta bort snabbare. Mardrömsscenarion, som blir värre – år för år; de korta, vita, vanliga stunderna blir färre.
Men det är skåpmat jämfört med de fattiga länderna som förlorar sina liv och hem i klimatförändringarnas stormiga kölvatten. Där är verkligheten verkligen en mardröm.
