Den 19 november var det bal i borgen. Till AF:s högsäte flockades finklädda filurer. Lundagård var där för att ställa frågorna: vad för högtidsklädsel bär besökarna? Och vad säger det om Lunds studenter?
Kung Bore blåser på Lund och Höstblotets gäster väntar utanför AF-borgen. Blotet är namnet på Blekingska nationens bal.
Lite halvt huttrandes frågar Lundagårds utsända kvällens första balgäst, Lisa, om hennes klädsel.
Hur fick du tag på din balklänning?
– Klänningen är second hand, kappan är second hand. 80% av min garderob generellt är second hand, så det ingår i min generella modelivstil!
Priset spelar en stor roll i köpen.
– Denna tröjan fick jag för 30 spänn på Tradera. Och det är ju svårt att säga nej till.
Foto: Saber Malmgren
Billigt är bra, håller de flesta balgäster med om. Hållbarhet ansågs också en viktig faktor vid köpet av balkläder. Det stämmer speciellt in på studenterna Joachim Landeen och Julia Savic. Ikväll har han en hyrd frack från Frackhuset på sig, och hon en klänning från en tidigare bal.
– Just till bal hyr jag, men till alla andra klädkoder, som är mindre formella än högtidsdräkt, har jag en uppsättning plagg som jag återanvänder, berättar Joachim Landeen.
Julia Savic fyller i:
– Återanvändande är ett nyckelord för mig!
Pernilla Rasmussen, universitetslektor vid avdelningen för modevetenskap på Lunds universitet, menar att balgästernas tänk kännetecknar lundastudenter som kollektiv: de, likt många yngre, engageras av hållbarhetsfrågor.
– Många unga människor försöker göra så genomtänkta val som möjligt när det kommer till sin konsumtion, säger hon.
Personliga preferenser kan också ha en inverkan på studenters val att införskaffa balkläder second hand, menar Pernilla Rasmussen. Att köpa i andrahand har blivit trendigt. Begagnade kläder och skor kan uppfattas som ett sätt att signalera både sitt miljötänk och sin vetskap om vad som är ”inne”.
– Man slår två flugor i en smäll: det är både billigare och mer miljövänligt, men jag tror också att det kan finnas de som tänker att de kan få något lite mer unikt, att det finns ett intresse i det.
De går som smör!
Med en annalkande lågkonjunktur kan även den ekonomiska aspekten av att shoppa second hand bli ännu mer aktuell, menar Pernilla Rasmussen.
En av de största secondhandbutikerna i Lund är Erikshjälpen. Där kan studenter finna begagnade högtidsdräkter för ett billigare pris än nyproducerat. Och de går åt, särskilt vid tiden innan årets större baler.
I november månad har både balklänningar och frackar varit högt efterfrågade, berättar Anna Larsson, klädansvarig på Erikshjälpen vid Öresundsvägen.
– De går som smör!
…
Kvällen fortlöper, och studenterna ränner ut till baren under den första pausen. I folkmassan skymtas glittriga balklänningar, nystrukna frackar och ett skägg färgat i vit och grönt; Blekingska nationens färger. Salen doftar av parfym och hårgel, och mitt i havet av studenter sticker en hatt upp.
fracken på farmors vind.
Foto: Saber Malmgren
Hatten tillhör studenten Erik Sjöquist. Han har ärvt både den och fracken från en släkting på 30-talet.
– Det var frack man skulle ha på sig, så jag frågade pappa om vi hade någon tillgänglig. Han kollade med farmor och det fanns en!
Att ärva balkläder från äldre släktingar var också vanligt bland de studenter som närvarade vid Höstblotet. Detta sätt att införskaffa högtidsdräkt är kostnadseffektiv, men Pernilla Rasmussen menar att den ärvda högtidsdräkten också är en tydlig identitetsmarkör.
– Att gå på bal i pappas, farfars, morfars eller någon äldre släktings frack ger en kontinuitet som visar på tillhörighet; jag tillhör en familj med akademiska traditioner, med tillhörighet på Lunds universitet.
Men tillhörighet kan även skapa utanförskap. Pernilla Rasmussen menar att vid tillfällen som baler, där traditioner och anor står i centrum, kan avsaknaden av den ärvda högtidsdräkten upplevas som ännu ett tecken på utanförskap. Speciellt för de studenter vars släkt saknar kopplingar till akademin. Dessa studenter kan känna sig extra exkluderade.
Ordet ”högtidsdräkt” för nog de flestas tankar till eleganta långklänningar och frackar, putsade skor och komplicerade håruppsättningar. Men även folkdräkter, både svenska och internationella, ingår i klädkoden. Dock är de en ovanlig syn i balsalen.
En av få gäster i vimlet som bär folkdräkt är Carl Sverup.
på norskt vis.
Foto: Saber Malmgren
– Jag fick den av min pappa, han gifte sig i den!
Folkdräkten är hemmasydd enligt norsk tradition, och om han inte fått ärva den hade den kostat en rejäl summa.
– Om man vill köpa en ny går den för säkert 20 000 kronor.
En annan som också bär folkdräkt är Mirijam Åkerblad.
– Folkdräkten köpte jag av min goda vän, som i sin tur köpte den av en äldre släkting. Men vart den kommer ifrån innan dess vet jag inte.
Folkdräkter har fallit i skymundan som ett alternativ vid baler eller andra evenemang, menar Pernilla Rasmussen.
– Att folkdräkten är ett alternativ istället för balklänning eller frack, den kunskapen tror jag har försvunnit.
genom en vän, som köpte den av
en äldre släkting.
Foto: Saber Malmgren
– Om man tänker tillbaka på 60- eller 70-talet så var svenska folkdräkter i mode på ett annat sätt. Det fanns en större medvetenhet om det än idag.
I dagens samhälle finns det också ett större utbud av internationella folkdräkter, och det
finns andra anrika klädesplagg än fracken, säger Pernilla Rasmussen.
– Att ha på sig folkdräkt är ett aktivt val, och det visar just ”vem jag är”, var jag kommer ifrån och vilka traditioner jag knyter an till. Den är vad jag vill visa mig som inför omvärlden vid de festligaste tillfällena.
…
Klockan klämtar, och gästerna drar sig tillbaka till sina platser.
Klänningarna hasar i marken, och de splitternya finskorna knarrar mot golvet. Som snön faller även natten över ett ovanligt välklätt Lund.
