Hot från flera håll gör att vi kan uppleva att det är konstant kris, men krisfrågan har fler bottnar än så. David Larsson Heidenblad, docent i historia vid Lunds universitet (LU), menar att det kan finnas risker med att slentrianmässigt slänga sig med krisbegreppet, särskilt när det kommer till klimatfrågan.
I ett pressmeddelande från Lunds universitet (LU) berättar David Larsson Heidenblad om människors syn och användning av krisbegreppet genom tiderna. I sin avhandling Vårt eget fel från 2013 skriver David Larsson Heidenblad om krisbegreppets historia, där han jämför 2000-talets kollektiva skuld för klimatförändringar mot tidigare religiösa föreställningar om kollektiva syndastraff. Narrativet då som nu har en apokalyptisk ton som kretsar kring att människors beteende ligger som grund till kriser.
I dag upplever vi flera parallella kriser samtidigt, där David Larsson Heidenblad nämner exempel som den ryska invasionen av Ukraina, tillsammans med en energi- och ekonomikris som påföljd och därtill en pågående klimatkris. Vad gäller klimatkrisen så menar David Larsson Heidenblad att det är det bästa exemplet på en kris orsakad av människan.
David Larsson Heidenblad varnar samtidigt för att människor ska slänga sig med krisbegrepp, särskilt i klimatfrågan. Han påpekar att media som ständigt rapporterar om kriser kan skapa en larmslagenhet som gör att människor inte arbetar för att förbättra situationen. Han betonar därför att det är viktigt att lyfta fram de framsteg som människor gör, där 80-talet nämns som exempel då forskare och politiker hade förhoppningar om en grön framtid.
– Man var visserligen medveten om att det fanns en global uppvärmning. Men den hade inte samma apokalyptiska och polariserande dimensioner som i dag. Ord som ”klimathot” och ”klimatkris” förekom inte då, tillägger David Larsson Heidenblad.
David Larsson Heidenblad tror att en känsla av att förändring är möjligt är viktigt, och han påpekar att människor har övervunnit svårigheter förr och är mer benägna till förändring än vad de tror.
