Mellan 1943-1960 utfördes ett experiment på Vipeholmsanstalten utanför Lund som förändrade svensk tandvård för alltid – men till ett högt pris. Nu har historien om sockerexperimentet filmatiserats för första gången.
Titel: Sockerexperimentet
Regissör: John Thornblad
Biopremiär: 10 februari
Språk: Svenska
Längd: 1h 31min
Via: Affekt Film
I den inledande scenen av ”Sockerexperimentet” vaknar Johanna, som spelas av förstagångsskådisen Amanda Malmberg, upp i ett vitkaklat sjukhusrum. Bredvid henne ligger några medicinska redskap uppradade på ett litet metallbord. Johanna tummar undrande på föremålen.
Johanna är patient på Vipeholmsanstalten för personer med intellektuella funktionsvariationer, eller ”sinnesslöa” som de kallades då, och har precis blivit tvångssteriliserad. Men ”Sockerexperimentet” är inte i huvudsak en film om tvångssteriliseringar – utan om kariesforskningen som bedrevs på Vipeholmsanstalten utanför Lund under mitten av förra seklet.
En dag mottar sjukhusköket låda efter låda med stora, sega toffeekolor. Vipeholmskolorna, som de kom att kallas, är en del av den nya kosten som ska provocera fram karies hos patienterna. En nervös och skeptisk stämning sprider sig bland personalen.
Kolorna visar sig vara grundstenen i det experiment som ska utföras på anstalten. Det som idag är en självklarhet, att överkonsumtion av socker och kolhydrater orsakar karies, var vid denna tidpunkt bara en misstanke. Svenskarnas tandhälsa var på randen till katastrof, och misstanken skulle nu beläggas. Medicinalstyrelsen bestämde sig då för att använda patienterna på Vipeholm som försökskaniner.
Pressfoto: ”Sockerexperimentet”/Affekt Film
”Materialen”, som den mest grymma sjukhuspersonalen kallar patienterna, fick äta smör och mjuka toffeekolor i massor vilket, som misstänkt, ledde till karies. Därtill ruttnande tänder, näringsbrist och allvarlig sjukdom. Lidandet var enormt. Allt detta utan patienterna, eller deras anhörigas, samtycke. 1940-talet var en annan tid i Sverige, med en annan människosyn. De inlagda på Vipeholm ansågs knappt vara människor – och så blev ett oförlåtligt övergrepp möjligt.
Denna film, i regi av John Tornblad, är en skildring av stort mänskligt lidande och enorm orättvisa som hade kunnat vara mer gripande. När jag kommer till slutet känns det mer som att jag sett en historisk redovisning än en genomarbetad estetisk produkt. Jag förstår att det beror på låg budget och många noviser bland skådespelarna, men scenerna är ofta överdrivet teatrala vilket förstärks av den ryckiga och ojämna klippning som är filmen igenom.
Men filmen har en styrka – den kärlekshistoria som, mitt i experimentet, utspelar sig mellan Johanna och en annan patient, Vilgot. Deras relation slutar i tragedi, men den är fin och mänsklig bland allt det omänskliga som sker på sjukhuset. Amanda Malmberg, och Isak Bruno i rollen som Vilgot spelar utmärkt och hjärtskärande.
kvinnliga sjuksystern (Elisabeth Ehde Torbjörnsdotter)
verkar visa patienterna empati.
Pressfoto: ”Sockerexperimentet”/Affekt Film
Under hela filmen stör jag mig på att det endast är den kvinnliga läkaren (Sandra Redlaff) och den kvinnliga sjuksystern (Elisabeth Ehde Torbjörnsdotter) som visar patienterna någon form av empati och mänsklighet. De försöker så småningom bestrida den otäcka forskningen och få ledningen att se till patienternas bästa. Männen i personalen beter sig alla mer eller mindre som känslokalla robotar – kan det verkligen ha varit så uppdelat?
”Sockerexperimentet” har gjorts med goda intentioner. Förutom att skildra hemskheterna på anstalten, har filmen gjorts genom ett projekt med syfte att erbjuda ungdomar med olika funktionsvariationer kunskap och erfarenhet inom filmproduktion.
Det är också en viktig och välkomnad berättelse om den institutionaliserade vårdens grymhet under denna tidsperiod, som sällan berättas i kulturen. Men som film får den tyvärr inte mer än tre katter, mestadels på grund av ett stolpigt manus med konstlad dialog, och otajt klippning som gör övergångarna mellan scenerna ojämna.
Johanna och Vilgot. Trots att den slutar i tragedi.
Pressfoto: ”Sockerexperimentet”/Affekt Film
Jag undrar också varför man inte satt in en för- eller eftertext om Vipeholmsexperimentet för att ytterligare kontextualisera händelserna och förklara dess följder. Filmen slutar synnerligen abrupt och lyckligt, med att Johanna får lämna anstalten och leva ett värdigare liv. Men vad hände med alla de som blev kvar?
Du kan läsa mer om Vipeholm här
