Nedslående väder, vardagsmössor och utbytesstudier som inte längre lockar. Finska Studentbladets Sofia Ahläng skriver brev till Lundagårds Sebastian Kaspár.
Vädret, ja. Här är det som det är. Vi börjar närma oss sportlov, men åtminstone i Helsingfors har all snö smält bort och ingen ny ser ut att vara på kommande. Jag förstår verkligen om utbytesstudenter börjat ångra sig när de kommer hit och har förväntat sig en vinteridyll med massa vit snö och tjocka flingor som singlar ner på det där mysiga sättet. I stället bjuder södra Finland på regnblandad snö som smälter direkt när det träffar marken, och vägkanterna pryds av vattenpölar stora som golvytan i en typisk studielägenhet. Åtminstone har jag fått inviga mina nya gummistövlar.
Vad gäller traditioner och det finländska studentlivet kan jag inte uttala mig alltför självsäkert, men mitt intryck är att vi börjar gå mot att allt mer ta tillbaka bortglömda traditioner. Ett synligt exempel är studentmössan i vardagen. Traditionellt har ju studentmössan varit en huvudbonad som studerande bar till vardags, inte bara på valborg eller andra speciella tillfällen. Någonstans på vägen har det här fallit bort. Synd, kan jag tycka. Det är ändå en accessoar man sätter pengar på.
Därför är jag väldigt glad över att kunna meddela att det är på väg tillbaka! Visserligen i sakta mak, men det går knappast längre ens en dag utan att jag ser någon med en studentmössa. Antingen den vita eller den mörkblå. Jag vet inte hur mösstraditionerna har sett ut i Sverige, men i Finland var den vita studentmössan för sommarhalvåret och den mörkblå för vinterhalvåret. Därifrån kommer också traditionen med att man inte får sätta på sig sin (vita) studentmössa på vappen (Valborgsmässoafton) förrän statyn Havis Amanda vid Salutorget i Helsingfors fått på sig sin. Det här symboliserar övergången till sommarhalvåret. Också de mörkblå studentmössorna börjar dyka upp mer och mer i stadsbilden. Hoppas den trenden är här för att stanna, för den mössan var inte billig…
Allt det här pratet om utbytesstuderanden får mig osökt att fundera på hur det hade varit om jag själv var utbytesstuderande. Inte i Finland då, men någon annanstans. Jag har inte själv åkt på utbyte och jag känner faktiskt väldigt få som har gjort det. När jag först inledde mina studier för några år sedan var jag helt övertygad om att jag skulle fara på utbyte. Det ska man ju, liksom. Men ju mer jag tänkte på det, desto mer kändes det som att det inte skulle ge mig så mycket. Absolut i form av kulturutbyte, men inte för mina studier. Snarare skulle det bara förlänga studierna, och det har jag inte riktigt tålamod för.
Det här med utbytesstudier verkar vara en nedåtgående trend bland finländska studerande. Också de jag känner som faktiskt har åkt på utbyte verkar mest ha gjort det för att det krävdes för deras studier, inte för att de själva väldigt gärna ville det. Själv har jag upplevt att man inte uppmuntras att åka. Inte som att någon faktiskt skulle avråda en från att göra det, utan mer som att man själv måste vara väldigt aktiv för att ens få information om utbytesstudier. Det känns helt enkelt för opraktiskt.
Är det här en trend man kan se också bland svenska studerande? Och hur är det med studentmössorna där borta?
