Vad kommer framtida generationer minnas från vår tid? Vilka fenomen ingår i 2050 års kulturkanon? Lundagårds kulturredaktion tar sig en titt i spåkulan.

Biografens död

En sak jag tar med mig från covid är streamingtjänsternas ökade anspråk på filmpremiärer. Storfilmer har fått en ny arena och den gemensamma upplevelsen i en biograf har åsidosatts. Här finns rum för nya sätt att skapa visuella verk där de mindre uttrycken tillåts stå i fokus. Låt oss hoppas att filmskapare tar vara på denna möjlighet.

En nutida idoldyrkan

Få saker är lika stora symtom på vårt individualistiska samhälle som Mauri Hermundssons TV4-satsning ”Vad hände sen?”. Jag har svårt att se meningen med att ge de inblandade ny uppmärksamhet och tvinga dem att påminna oss om varför de en gång blev kända. Det är ett självupptaget, ointellektuellt och fascinerande skådespel jag inte kan titta bort ifrån.

Internets tonårsfas

2015 tog dagens internetkultur sina första steg utanför sin digitala vagga när bland andra Pewdiepie, Dan & Phil och Shane Dawson släppte böcker baserade på sina online-personor. Med sekundärskam tittar jag tillbaka på dessa platta och skamlöst lata alster men inser ändå att vi nog behövde gå igenom den perioden för att växa upp.

En mjuk lyx

Aldrig har medelklassen kunnat bestämma så mycket över sin arbetstid som idag. Flex-timmar, att jobba hemifrån och ha möten via Zoom är allt vanligare inslag i människors arbetsdagar. Pandemin satte den sista spiken i kistan. Inget manifesterar autonomi, pengar och värdighet som ett riktigt mjukt lounge wear-set i kashmir.

K-ordet

Det synes helt omöjligt att lista framtida litterära klassiker utan att nämna Karl Ove Knausgårds Min kamp-serie. Det räcker att nämna K-ordet på en hemmafest med humaniora-killar för att de ska förvandlas till vildar. Hur många Knausgård-relaterade monologer ska man få höra i sitt liv? Många fler, är min gissning.

Petit hit

2020-talets största hits kommer vi bara komma ihåg 15 sekunder av. TikTok-ifieringen av musikindustrin resulterar inte bara att tiden en låt ligger på topplistorna minskar. Det gör också att vi bara känner igen korta snuttar av musiken vi hör, gärna med en koreografi till. Bra för oss som är sämst på att lära oss låttexter!

Franska trion

Den i min mening starkaste musikakten som Sverige förärats med under de senaste åren förtjänar denna predestinerade klassikerstatus. Under julen lyssnade jag ännu en gång igenom senaste albumet: ”Mellan 4 väggar”. Texterna strålar och melodierna är minst lika vackra. Sångaren Matti Ollikainen förtjänar att adlas – och då är jag ändå inte rojalist.

Sydkoreanska vågen

Sydkorea fortsätter att förstärka sin position inom så kallad soft power. Landets kultur erövrar nya delar av världen, inte minst den cineastiska delen. Parasit-regissören Boon Jong Ho är kanske den främsta företrädaren men här finns också regissören bakom Oldboy: Park Chan Wook. Bedrövliga Squid game råkar dock också komma från Sydkorea vilket kanske väger emot.

Dyngbaggegalan

Den här är motvillig. Jag avskyr egentligen stora delar av dagens meme-kultur där alla passivt hånar någon stackare som blivit uthängd. Dyngbaggegalan är förmodligen det mest ökända exemplet. Trots mitt motstånd går det inte att titta bort när en kommunpolitiker gör en framtida klassiker genom 27 sekunder av tystnad i en intervju.