Ett besök i Lund 2050

Markiser längs gatorna, kursare i pensionsålder och glassfika med företagare. Hur kommer framtidens campus att se ut? Lundagård har pratat med fyra visionärer om tiden som komma skall.

Endast två år återstår av den befintliga campusutvecklingsplanen – rättesnöret för hur Lunds universitet (LU) ska växa och utvecklas. 

Den föreliggande planen har under ­perioden 2012–2025 givit form åt området som idag sträcker sig från ­Juridicum hela vägen ut till Brunnshög – den så kallade ”kilen” eller ”kunskapsstråket” – och har lagt grunden för spårvägens tillkomst.

Nu ska campusutvecklingsplanen för de kommande tre decennierna författas. Och visionerna för framtidens Lund börjar redan ta form. 

Sci-fi och Story

Jag väntar på forskaren Paul Graham Raven vid Triangelns södra uppgång. Snart dyker ett burrigt helskägg och dreads; en fjäder sticker upp ur den bredbrättade hatten Ursprungligen science-fictionförfattare och poet, numera är Paul Graham Raven forskare vid statsvetenskapliga fakulteten i Lund där han studerar och skisserar fossilfria framtider. Han har medverkat i flera projekt om klimatneutrala städer och regioner. Mest aktuellt är ”The Rough Guide to Zero-Carbon Skåne” om närområdet. 

Han har också varit redaktör för LUM375, ett specialjubileumsnummer av Lunds universitets magasin, som utforskar flera tänkbara framtider för universitetet år 2041. LUM375 är, liksom ”The Rough Guide to Zero-Carbon Skåne”, en slags science-fiction – om än rotad i kunskapsbaserad spekulation.

– Vi avser inte att förutspå framtiden, utan vi vill visa en möjlig framtid – en av många, säger han när vi slagit oss ned vid ett cafébord, menar Paul Graham Raven. 

Samtalet om framtiden förs ofta ovanför folks huvuden, menar Paul Graham Raven. FN:s klimatrapporter, till exempel, är oerhört viktiga, men är skrivna för en snäv publik och därmed otillgängliga för den breda majoriteten. Enligt honom behöver samtalet om framtiden därför konkretiseras, behandla särskilda platser och demokratiseras så att fler människor kan delta.

– De allra flesta förstår att klimatförändringarna är på riktigt, att det framför allt beror på mänsklig aktivitet, och att vi måste göra någonting åt det. Så hur öppnar vi upp samtalet om framtiden, inte bara för att göra det lättare att förstå, men även för att göra det möjligt för folk att bidra?

Han menar att berättelser är ett bra sätt att åstadkomma det. Det konkretiserar det abstrakta, som tabeller, grafer och facktermer.

– En person som inte kan läsa och skriva kan fortfarande uppskatta en bra berättelse och förmedla sin egen, säger Paul Graham Raven.

Så, hur lyder berättelsen om framtidens Lund?

Det är en fördel om företag som samarbetar med LU ligger nära universitetet.

Med näringslivet nära

I framtidsnumret LUM375 har Lunds universitet blivit världsledande på samarbete, innovation och samhällsengagemang år 2041. Det gamla vattentornet – idag Lunds Observatorium – har blivit ”Etikhuset at the Lighthouse”, ett öppet diskussionsforum för frågor om akademisk frihet. 

I Science Village uppe vid det utbyggda campuset i Brunnshög tornar forskningsskyskrapan The Helix upp sig mot ekoparkens gröna bakgrund. Här bedrivs banbrytande AI-forskning – som skapandet av en hybrid mellan människa och maskin – i samråd med gräsrotsrörelser positiva till AI.

Om Paul Ravens och hans kollegors framtidsskiss kommer att förverkligas är omöjligt att förutspå. Men det går att urskilja tecken på att universitet utvecklas i denna riktning redan nu.

LU beslutade i oktober i fjol om att tillsätta en särskild grupp som ska författa en ny campusutvecklingsplan. Den ska sträcka sig till 2050. Campusutvecklingsplanen innehåller bland annat ambitioner om att skapa förutsättningar för samverkan – ”synergier” – mellan studenter, forskare och näringsliv, berättar Per Mickwitz, vicerektor vid LU och särskilt ansvarig för framtagandet av den nya campusutvecklingsplanen.

– Det är en fördel om företag som samarbetar med LU ligger nära universitetet. Då kan det hända att man oplanerat stöter på personer och tar en kopp kaffe eller äter en glass. Då utbyts det idéer som kan vara till nytta för studenter och för det företag eller den organisation som studenterna har praktik vid eller besökt, säger Per Mickwitz.

Finns det inte en viss problematik i att vissa delar av näringslivet kommer så tätt inpå universiteten?

– Ja och nej. Men då är det viktigt att universitetet som helhet är öppet och transparent, säger han och jämför med sitt hemland Finland. 

– I ett skede fanns Nokia i flera stora byggnader tillsammans med flera universitet. Sen när det gick dåligt för Nokia så blev det en kris för universiteten också. Man kan fråga sig om det var en hälsosam relation att ett företag dominerade så mycket.

I klassrummet, i hemmet

Skiftande campus- och undervisningsmiljöer kommer inte bara att påverka var och vad man lär sig, utan även hur man lär sig.

I LUM375 spånar redaktionen om ”Studentdriven pedagogik [som] utmanar regelverket”. Den nya pedagogiken – active learning, som kan komma att växa fram i slutet av 2020-talet – bygger på att studenterna betraktas som ”medlärare, medforskare och medresenärer”. Studierna alstrar inga högskolepoäng, men active learning spås ändå få stort genomslag, trots avsaknaden av en läroplan, tack vare sitt underifrånperspektiv och fokus på självständighet och kreativitet. Kurserna som använder sig av active learning geomförs analogt och digitalt, men LUM375 menar att man håller på att utveckla möjligheter att delta via hologram eller Virtual Reality. 

Öppen diskussion genomsyrar även Lund i övrigt. Särskilda mötesplatser – så kallade agoror – har inrättats runt om i staden och har förbättrat samarbetet och kontakten mellan olika samhällsgrupper.

Till skillnad från idag kommer fler samhällsgrupper representeras vid universitetet. 

Lund är idag en ”social snedstad”, vilket Lundagård tidigare har rapporterat om (17/1). Få personer med icke-akademisk bakgrund söker sig till universitetet och statistik från UKÄ visar att knappt 20 procent av studenterna har utländsk bakgrund. 

Emmy Svensson, ordförande för Lus, och Alexandra Gäddnäs, f.d. ordförande för Kuratorskollegiet, tror att mångfalden kommer öka i framtiden.

Emmy Svensson pekar på att dagens diskussion om studieomställningsstöd, kompetensutveckling och möjlighet till karriärbyte kommer att leda till ett mycket bredare åldersspann hos Lunds studenter.

– Då är frågan om studentlivet fortsatt ser ut som det gör eller om det kommer att utvecklas för att det finns andra intressen utöver de som finns idag, säger hon.

Jag hoppas att kraven slutar att stegras snart.

Alexandra Gäddnäs understryker att universitetet måste ta höjd för hur många studenter som studentlivet rymmer. Hon önskar att nationerna skulle få större friheter att sjösätta nya initiativ, bland annat efterlyser hon fler serveringstillstånd för att kunna utvidga nationsverksamheterna.

– De senaste åren har det varit en mycket snabb professionalisering av alla verksamheter. Jag hoppas att kraven slutar att stegras snart. Just nu är det svårt att förverkliga många roliga idéer som studenterna har på grund av lite för snäva byråkratiska ramar.

Per Mickwitz önskar också att se mer utrymme för reguljära studentverksamheter.

– Det finns flera som skulle vilja att campus blir ännu mer levande. Då handlar det om vad man kan få in för annan service, till exempel caféer, restauranger, kultur, på olika delar av campus.

Om studentlivet ska förbli levande är det även viktigt att campus och studentbostäderna inte dras isär, säger Emmy Svensson.

– Campus blir levande där studenter bor och rör sig och umgås. Så växer campus på Brunnshög måste det finnas studentbostäder som följer med – staden ska hänga ihop.

– Vi vill ha fler studentbostäder. Vi ser inte att det finns tillräckligt många.

Det har funnits en intressekonflikt om studentbostäderna. På ena sidan står AF Bostäder och nationerna, som menar att bostadsmarknaden är mättad. På andra sidan står kommunen, med Socialdemokraterna i spetsen, och Lus, som efterfrågar fler studentbostäder.

Vi ser att det är bättre om vi bygger bostäderna.

Henrik Krantz, vd för AF Bostäder, hoppas på att kunna ”fortsätta bygga i en jämn takt”, hela vägen fram till 2050. Var någonstans nya studentbostäder kan växa fram är inte beslutat. Området Delphi kommer sannolikt expandera, eftersom företaget redan äger marken och byggrätten. 

Samtidigt spanar AF Bostäder mot Brunnshög, säger Henrik Krantz, där ”kilen” fortsätter sin expansion.

Vilka som kommer bygga framtidens studentbostäder har han en tydlig åsikt om:

– Vi ser att det är bättre om vi bygger bostäderna. Nationerna kan jag förstå, men det är en annan produkt.

Per Mickwitz är osäker på vem som kommer stå för studentbostäderna. Han håller en diplomatisk ton – och sätter behovet först.

– Jag är övertygad att om universitetet på längre sikt kommer att växa, så kommer man att jobba bra tillsammans med alla parter för att öka studentbostäderna, säger Per Mickwitz.

Som i Frankrike, på cykel

Extrema värmeböljor och skyfall kommer att bli allt vanligare i takt med att klimatet förändras. Om Parisavtalet uppfylls och den globala uppvärmningen begränsas till 1,5 grader, kommer det lundensiska klimatet 2050 att motsvara dagens franska, med mycket varma somrar och milda vintrar.

Klimatarbetet kommer att vara en bärande del av campusutvecklingsplanen. Per Mickwitz säger att det dels handlar om att minska universitets klimatavtryck, dels att anpassa sig efter de klimatförändringar som kommer att ske. Till exempel ser han ett behov av att plantera träd och montera markiser för att generera skugga. 

Kustnära campusområden måste anpassas efter stigande havsnivåer. Ett stort projekt pågår redan i Varvsstaden i Malmö.

– Man har tagit en gammal byggnad som är från 1800-talet som man faktiskt höjde med 50 centimeter, berättar Per Mickwitz.

Projektet är av särskilt intresse för framtida studenter vid Konstnärliga fakulteten i Malmö, som idag är utspridda i staden.

Människan fungerar inte som en rationell varelse. Folk kör bil för att de är vana vid att göra det.

– Planen är att hela Konstnärliga fakulteten ska flytta till Varvsstaden i Malmö. Där kommer fakulteten att finnas i två historiska byggnader: Maskinhallen och Vagnsverkstaden, som kommer att renoveras för att passa verksamheterna.

För att campus ska knytas ihop med staden, liksom Lund med resten av Skåne, är transportmöjligheterna av central betydelse. 

– Vi har en utredning på gång som kollar på hållbar mobilitet. Det är viktigt att ytterligare underlätta för både personal och studenter att ta sig till och från campus gående; med cykel och kollektivt. Den här utredningen tittar också på hur transportmönstren förändras, säger Per Mickwitz.

Forskaren Paul Graham Raven understryker att man måste reflektera över hur folk interagerar med transportsystemen. 

– Vi har de flesta teknologiska lösningarna redan, men de kommer inte att fungera förrän man förstår varför folk beter sig som de gör. Människan fungerar inte som en rationell varelse. Folk kör bil för att de är vana vid att göra det och för att deras vardagslogistik bygger på det.

Det går dock att utnyttja befintliga kulturella och sociala vanor. Det finns redan en stark cykelkultur i Skåne och Lund, påpekar Paul Graham Raven. Möjligheterna att, till exempel,  etablera kommunala system med uthyrning eller utlåning av elcyklar och tillhörande laddinfrastruktur är därför goda.

Om du inte frågar människor om deras framtid, så tvingar du på dem din idé om framtiden.

”Studenterna är framtiden”

Det finns en spänning mellan de politiska och strategiska planer som styr universitetets utveckling och hur studenter på universitetet faktiskt upplever sin vardag. Abstrakta visioner och kyliga kalkyler fjärmar folk från samtalet om sin egen framtid. Genom att skapa utrymme för folk att bidra med sina erfarenheter och berättelser finns en möjlighet att överbrygga den spänningen, säger Paul Graham Raven.

– Den typen av expertis är till stor del bortslösad och outnyttjad. Och om du inte frågar människor om deras framtid, så tvingar du på dem din idé om framtiden. Du måste ha ett mandat från människorna som förändringen berör. Det bästa sättet att få ett sådant mandat är att inkludera människorna i processen.

Per Mickwitz bedyrar att studenterna ska vara involerade i arbetet med den nya campusutvecklingsplanen.

– Studenterna är ju framtiden. Vi bygger campus för morgondagens studenter och framtidens forskare, så det är självklart att de ska vara med.