Föreställningen Hon är fri har premiär (och sitt enda framträdande) på Lunds Stadsteater på fredag (24/2). Lundagårds Maria Müllern-Aspegren närvarade vid genrepet och fick ta del av en gripande föreställning fylld av skräck och saknad men också medmänsklighet och kämparglöd.
Titel: Hon är fri
Arrangör: Kseniia Kovalova
Föreställningens längd: 70 min, ingen paus
Visas: 24 februari, 19:00, Lunds Stadsteater
starka berättelserna.
Foto: Johanna Nilsson
Bakom kulisserna hörs lågt fnitter och förväntan; det är första gången gruppen visar sin föreställning för utomstående. Men när kvinnorna intar scenen är det lätt att tro att de gjort detta hundra gånger redan.
Hon är fri, en föreställning om och av ukrainska kvinnor, är bra, väldigt bra. Visst skaver det ibland, men kvinnornas historier, föreställningens hjärta, är så otroligt berörande. Jag och min fotograf sitter med gåshud medan sex kvinnors olika berättelser förmedlas till oss. Först på ukrainska av kvinnorna själva och därefter översatt av en tolk till svenska. En var student i det belägrade Mariupol. En annan var förälskad i en soldat. En tredje firar sin födelsedag i ett bombskydd med en tårta bakad mot alla odds.
I avsaknad av rekvisita använder kvinnorna sina egna och varandras kroppar. Tillsammans rör de sig som en organism. I kombination med en skicklig hantering av ljus och ljud känns föreställningen större än vad den egentligen är.
Lundagårds skribent.
Foto: Johanna Nilsson
Det är inte den mest avancerade scenografin, men den understryker kvinnornas monologer. Föreställningen står och faller på dessa monologer och många lämnar ett starkt intryck. Visserligen är vissa monologer mer intressanta än andra, men nivån är jämn nog för att inte vara ett störningsmoment. Språket är vackert och mellan de olika till synes frånkopplade historier finns gemensamma beröringspunkter, bland annat en klänning. Klänningen spelar olika roller för kvinnorna. En planerar att bära den när kriget är över, en annan när maken återvänder hem igen. En kvinna behöver klänningen för att känna att hon trots allt fortfarande lever.
Det enda som egentligen finns att kritisera är samspelet mellan skådespelerskorna och tolken. Ibland blir det hackigt och tolken läser med svajande inlevelse. Jag hoppas att detta ska hinna justeras tills premiären på fredag, för föreställningen Hon är fri är en djupt berörande upplevelse och definitivt sevärd.
