En till synes avstängd högborg för eliten. Lundagårds Gustav Ohlén skriver om en plats som borde vara öppen för alla.
I det Vita huset får bara de viktigaste beslutsfattarna och dess närmaste anhängare vistas, fastän det utges för att vara allas hus. Här hålls bara de finaste evenemangen, några av de mest kreddiga i hela landet. Det Vita huset är ett kulturarv med arkitektur som måste bevaras till största möjliga mån. Just därför kan man inte släppa in alla i allas hus. Utanför huset ligger en noggrant planerad park med en stor fontän som huvudsmycke. I parken passerar årstiderna liksom de gjort de senaste tvåhundra åren. Där varvas studenter iklädda yllehalsdukar och rock med fyllesång och lekar. Men huset står tomt likaså.
Studenter i parken utanför Vita huset? Nej här finns inget ovalt kontor, ingen rosenträdgård och ingen Joe Biden. Det vita huset ligger i Lunds hjärta och kallas universitetshuset. Men få som går på universitetet är välkomna där.
Man kan tycka att det är märkligt att universitetshuset inte öppnar dörrarna för studenterna, med tanke på att det är studenterna som är universitetet. Det resonemanget skulle i alla fall de i Uppsala hålla med om. Jag har hört från en vän att han tillbringat bildlektioner i Uppsalas universitetshus och målat av statyerna som finns där inne. Själv är jag inte konstnärligt lagd, men jag kan tycka att den som är det bör kunna måla av interiören av Lunds universitetshus om hen vill. Fast när jag tänker efter, det kanske inte finns någon konst där. Det får jag fråga någon som har haft lyxen att ges examenscermoni om. Trots allt är de några av få som får sätta sin fot där – ett fåtal gånger i livet.
Absolut, Lunds universitetshus är ett kulturarv att bevara, skydda och omsorgsfullt handskas med (bortsett från den pågående mögelsaneringen, hur nu det fick ske). Men det är också slottet i Versailles. Där öppnar man gladeligen dörrarna för både kreti och pleti. Ska vi vara ärliga slår nog inte universitetshuset den franska monarkins gamla hemvist. Fransmännen, Uppsala universitet och många andra har alltså förstått att kulturarv inte bara är till för den politiska och intellektuella eliten. Men på Lunds universitet är vi inte bättre än så.
Jag menar inte att huset är outnyttjat. Jag är fullt medveten om att lokalerna kommer till användning, som till exempel under Studentafton. Däremot är universitetshuset i dagsläget som finporslinet i vitrinskåpet. Man glömmer bort att det finns tills “rätt” tillfälle ges, en eller två gånger per år. Kanske kan det vara värt att även ta fram silverbesticken mitt i veckan i framtiden – inte för att slita på dem, utan för att uppskatta vad vi har.
