Bakom kulissen på en riktigt Glad spexperiod: ”Alla är skojiga här”

I den mysiga källarsalen på AF borgen förbereder sig Var Gladspexarna för återuppsättning av Gustav III. Lundagårds Johan Larsson var på plats för att ta tempen på det muntra spexgänget som firar 25 år i år.

I AF Borgens källarsal känner jag genast att glädjen ligger i luften. Det märks på samtliga jag intervjuar under kvällen. Ingen är rädd för att ställa upp på intervju och alla vill berätta om vad de sysslar med.

Var Gladspexarna fyller 25 år i år och jag funderar på om det är extra god stämning för att det är jubileumsår eller är de alltid såhär glada? 

I nedre hörnet av salen sitter syet där jag får prata med Hugo Linders som säger sig ha blivit expert på att sprätta under sin spexperiod. 

–Att sy är som att bygga ett 3D pussel, förklarar han. 

Även om han själv bara har syerfarenheter från syslöjden så gör det inte särskilt mycket ”för det går alltid att sprätta,” konstaterar Hugo Linders. 

Samma reflektioner delas av dekorchefen August Nyberg som även han saknar utöver det han lärde sig i grundskolan. Han är väldigt nöjd över valet av dekor eftersom den är färgglad vilket han menar ger en stor kreativ frihet i processen. 

Spex är dock mer än det som syns på scenen, det gäller även att informera om att spexet visas.  Mikaela Ruhlin är chef för ”Prinfo” gruppen och hennes lag ansvarar från allt från biljetter till spexets T-shirts.

– Att göra något tillsammans är kul, konstaterar Mikaela Ruhlin. 

Hon berättar det är intensivt men att se slutresultatet gör det alltid värt det. Särskilt taggad är hon över tröjorna och se alla på sig dem tillsammans. Hon konstaterar med glädje att detta inte lär vara hennes sista termin som spexaktiv. 

Tillbaka till det som publiken kommer se på scen. I sminklogen hittar jag Saga Strinnvik som är i fullt sjå med att få en peruk att bli perfekt. Som sminkchef är hennes roll att uppfylla regissörens och manusgruppens visioner vilket inte alltid är helt enkelt. 

–Ibland frågar de om de kan ha tre ålar på scen och då är det mitt jobb att lista ut hur vi löser det. Sminket säger aldrig nej men ibland måste man kompromissa, berättar hon. 

Samtliga intervjupersoner berättar hur bra den interna kulturen är i Var Gladspexarna. Jag undrar så klart vad detta beror på och vänder mig till spexets sexmästeri.

Julia Rehn som är sexmästare berättar att ”alla är skojiga här.”

”Sexisen” Erik von Celsing Bejnt instämmer:

– Alla gör det för att det är kul. 

– Sexet skapar ett vi inom ett vi, förklarar Julia Rehn 

Jag får förklarat för mig att det enda som krävs är en vilja att vara med och att ha kul – för vem som helst kan hacka en lök. 

De sista jag pratar med är de två taggade skådisarna Alfred Lidander och Josefin Thellmark. Denna duo verkar inte kunna vara mer olika. Där Josefin tyckte att det bästa med karaktären hon spelar är att de liknar henne själv så tycker Alfred att det kommer bli kul på grund av att karaktären är ett kaxigt svin. Josefin ser fram emot premiären medan Alfred ser fram emot slutet. De håller dock med varandra om att en stor motivation är det sociala: gemenskapen och fester. 

När min runda med Var Gladspexarna är över så kan jag nog ändå konstatera att de lever upp till sitt namn. När allt kommer till kritan så är det viktigaste att umgås med roliga och härliga människor som också lägger sin vilja och slit mot ett gemensamt mål – sådant som gör en glad helt enkelt.