En vågad speedrun genom Gustav III:s liv

För tredje gången på kort tid återvänder Lunds spexscen till revolutionernas tidevarv. Denna gång står Gustav III i centrum istället för Bellman eller Napoleon – även om de också är med på vars ett hörn.

Titel: GIII
Orginaluppsättning: HT2012
Visas: 14–17 mars, Gustafscenen, AF Borgen

Jag var aningen skeptisk när jag satte mig ner framför Gustafscenen. Efter Lundagårds senaste recension av Var Gladspexarna så visste jag inte om jag skulle vara tvungen att genomlida ytterligare två timmar av humor jag inte förstår – som tur var visade sig detta inte vara fallet för GIII fick mig och publiken att skratta i extas. 

GIII är, som namnet indikerar, ett spex om Gustav III och hans tid vid makten i Sverige. Genom att han bland annat tar bort adelns privilegier, avskedar sina hovnarrar och inte är den bästa maken så är plötsligt hela Stockholm mot honom. Det hjälps inte heller av att han vägrar lyssna på sin säkerhetsrådgivare som konstant larmar konungen om nästa hot – något som inte hindrar kungen från att deklarera sig som absolut monark och omedelbart förklara krig på Ryssland. Dessutom arrangerar kungen maskerad där gästerna måste ta med egen alkohol. Det är inte en fråga om när utan vem som kommer att mörda Gustav III. 

Koreografin och skådespelarnas kroppsspråk är det första jag lägger märke till i spexet. Den  är inte bara genomtänkt utan även det som för mig säljer en annars rätt så medioker början på spexet. Som tur så tar det inte lång tid innan även manuset börjar glänsa, framförallt genom en vågad humor som förkläs i bakverkens mantel. 

Från andra hälften av första akten flyter hela spexet fram från skämt till skämt till en fantastisk kuplett till den nästa. Ju mer Var Gladspexarna bjuder på desto mer ropar publiken efter mer. När andra akten väl börjar och en högfärdig Napoleon står på scen så känns det som att vissa i publiken håller på att dö av skratt. Jag kan inte säga om det är på grund av skämten som varierar mellan kakor, historia och studentlivet eller om det är överdrivna karaktärer som gör att publiken ligger dubbelvik. Vare sig det är humorn eller karaktärerna så lyckas Var Glad att höja nivån för Lunds spexscen ytterligare något.

Men det är inte bara skådespelarna och manuset som gör spexet till vad det är, det är mycket mer än så. Spexet hade varit något helt annat utan syets insats med de passande kostymerna och teknikens arbete med ljud och ljus som ofta prickar helt rätt. Tillsammans med sminket skjuter de spexet till nya höjder. Vare sig det är byxor som ska rivas av eller ljus för att sätta stämningen rätt så har spexet det. 

Spexet hittar även rätt med sina mindre karaktärer så de inte bara används för komedin utan även för att driva berättelsen framåt. Även när två dalslänningar plötsligt kommer ingående med skidor på scen och sedan framför en kuplett där de stampar i takt med refrängen med träskor inkorporeras de snabbt i den övergripande berättelsen. 

Uppenbart var det onödigt för mig att vara skeptiskt. Var Gladspexet lyckades träffa mitt i prick med detta spex. Det enda som finns kvar att sägas att jag hoppas att G3 återkommer inom snar framtid till Lunds spexscen.