Oleksandra Panasenko flydde från Kyiv strax efter krigsutbrottet i februari 2022. Nu jobbar hon som tekniker och filmare på Ekonomihögskolan.
Oleksandra Panasenko, 28, som oftast kallas Sasha, har varit anställd på Ekonomihögskolan sedan juni 2022. Vi träffas i foajén på Holger Crafoord Ekonomicentrum och går in i fakultetens filmstudio där hon tillbringar majoriteten av sina arbetsdagar. Vi slår oss ned i några fåtöljer och Sasha börjar berätta om livet i Ukraina innan krigsutbrottet.
Sasha föddes i Luhansk, en stad i östra Ukraina, men flyttade till huvudstaden Kyiv när hon var 11 år gammal. Hon berättar om en barndom fylld av musik, vänner och dans. Bland annat tog hon lektioner i både sång och piano.
Efter att ha tagit examen från Ukrainas motsvarighet till gymnasiet fortsatte Sasha att utbilda sig på universitetsnivå. I dag har hon både en kandidat- och masterexamen i journalistik.
– Jag hann precis få mitt diplom innan kriget började, berättar hon.
Den ryska invasionen föranleddes av en tid av djup osäkerhet och rädsla. Sasha bestämde sig därför för att göra upp en plan för hur hon skulle kunna fly Ukraina om katastrofen inträffade.
– Min strategi har alltid varit att göra upp en plan om jag är rädd. Det gör mig lugnare och får mig att känna mig förberedd, säger hon.
Bara några få dagar senare behövde hon sätta sin krisplan i verket. Hon berättar om en lång och komplicerad resa ut ur Ukraina och vidare till Sverige.
– Klockan fem på morgonen den 24 februari ringde min vän till mig och sa: packa din väska så åker vi.
Jag stod i kö för att komma ut ur landet i tolv timmar.
Sashas och hennes vänner reste till staden Rivne i västra Ukraina och därefter mot den ukrainska gränsen till Polen där de stötte på patrull.
– På vägen mot gränsen upptäckte vi att många människor var på väg tillbaka. När vi frågade dem varför förstod vi att inga män var tillåtna att lämna landet.
Detta inbegrep även Sashas vänner. Hon fick därför fortsätta resan på egen hand. Med sin katt i en bur under armen ställde hon sig i den kilometerlånga kön till gränsen.
– Jag stod i kö för att komma ut ur landet i tolv timmar, det är en dag jag aldrig någonsin kommer att glömma. Jag var otroligt stressad och känslosam, berättar hon.
När Sasha till slut tagit sig över den polska gränsen möttes hon av vänner som hjälpte henne att ta sig vidare med flyg till Köpenhamn. Så småningom kom hon till Sverige där hon träffade sin faster som bor i Lund. På grund av relationen har Sasha varit i Sverige flera gånger förut.
– Det har varit till stor hjälp att jag har varit här tidigare, då blir omställningen inte lika stor som för många andra, menar hon.
De första månaderna i Sverige bodde Sasha tillsammans med sin faster och hennes familj. I september blev hon tilldelad en lägenhet på Klostergården av Migrationsverket.
Det var också med hjälp av sin faster som Sasha fick jobbet på Ekonomihögskolan. Fastern har tidigare doktorerat på Nationalekonomiska institutionen och hörde efter Sashas ankomst av sig till kontakter från studietiden. Under sin journalistiska utbildning praktiserade Sasha på en tv-kanal. Den erfarenheten gjorde att hon kunde få jobb i Ekonomihögskolans nybyggda filmstudio som byggdes under pandemin för att producera digitalt material.
Sasha berättar att hon trivs bra i Lund och med jobbet på Ekonomihögskolan. Ukrainas många kulturella likheter med Sverige har förenklat omställningen.
– Eftersom Ukraina också är ett kristet land i grunden delar vi många högtider och traditioner med Sverige, nämner hon som exempel.
Språkbarriären utgör däremot ett större problem. Även om Sasha har läst mycket engelska i skolan upplever hon fortfarande att det ibland är svårt att kommunicera med människor hon möter och arbetar med. Hon jobbar på att bli bättre på engelska samtidigt som hon försöker lära sig grundläggande svenska.
– Om man lär sig det språk ett folk talar får man också en större förståelse för hur de tänker, resonerar hon.
Flyktingar från Ukraina som har fått uppehållstillstånd med tillfälligt skydd har inte rätt till statligt tillhandahållen språkundervisning. Sasha har därför fått tillämpa andra metoder för att lära sig språket. Bland annat har många frivilligorganisationer anordnat kurser i grundläggande svenska som hon kunnat delta i.
– Just nu pratar jag svenska på samma nivå som mina småkusiner, säger hon och skrattar.
Merparten av Sashas vänner och familj är kvar i Ukraina och saknaden efter hemlandet är stor. Hon berättar att kriget har gett henne ett nytt perspektiv på livet och insikt om vad som är viktigt.
– Jag tog så mycket för givet innan och kriget har verkligen ändrat hela mitt synsätt, säger hon.
Många av hennes närstående som lämnade landet efter krigsutbrottet har valt att åka tillbaka. Även Sasha har en stark önskan om att återvända till Ukraina men hon är samtidigt medveten om att platsen hon minns inte längre existerar.
– Jag inser att livet i Ukraina aldrig kommer bli likadant som innan kriget.
De stora förändringar som skett på grund av kriget gör det även svårt att planera inför framtiden.
– Precis som många andra ukrainare tänker jag mycket på vad som kommer hända efter kriget och vad jag då ska göra, säger Sasha och fortsätter:
– Men just nu är det inte rätt tid för att ta ett beslut kring det. Jag försöker ta varje dag som den kommer och bara göra mitt bästa.
Av samma anledning kan hon inte svara på var hon vill bo i framtiden, om hon vill stanna i Sverige eller återigen leva i Ukraina.
– När kriget är över känner jag att jag måste göra det jag kan för mitt land. Jag vet bara inte riktigt vad det kommer innebära än. Oavsett vad som händer vet jag dock att mina erfarenheter från Sverige kommer att vara användbara.
Alla citat är översatta från engelska.
Porträttet är ursprungligen publicerat i Lundagård nr 2 2023.
