Under månaden som gått har Sameh Egyptsons avhandling väckt mycket debatt. Det stämmer att Egyptsons tes är en konspirationsteori. Men det är en konspirationsteori med empiriskt underlag, skriver filosofidoktoranden Melina Tsapos.
I kölvattnet av Sameh Egyptsons omstridda disputation är reaktionerna i media mestadels kritiska mot både avhandlingen och Lunds universitet. Kritikerna skriver att Egyptson borde ha stoppats från att överhuvudtaget disputera, att avhandlingen är en konspirationsteori, och att den därmed inte har någon legitimitet. Vissa kallar avhandlingen rent av farlig. Som doktorand själv är jag manad att korrigera vad jag uppfattar som en förvrängning av en värdefull universitetstradition, och att hålla det högt i tak gällande vilken forskning som bedrivs. Är journalisterna inte införstådda med disputationens syfte?
I Sydsvenskan beklagar ledarskribenten Moa Berglöf sig över att Egyptson släpptes fram. Hon skriver att både Lunds universitetet, och samhällsdebatten, i stort oturligt nog tycks ha styrt fel i frågan. Berglöf menar att betygsnämnden ställde tuffa frågor till Egyptson, som satt i den ”alltför heta stolen”. Detta borde få Lunds universitet att ”skämmas”, skriver hon: ”Efter 740 sidor borde de frågorna inte behöva ställas.” Detta vittnar om en bild av disputationen som illa speglar både traditionens verklighet och syfte. Att det stundtals hettade till i debatten, är ett gott tecken på att ämnet engagerar, att doktoranden fick möjlighet att försvara sig, och demonstrera sina kunskaper och färdigheter.
Att disputera innebär att offentligt försvara sin avhandling – en tradition med anor i antikens filosofiskolor. Det är en av akademins främsta uttryck för kvalitetskontroll, när en avhandling utsätts för sakkunnig och offentlig kritik. Det är inte bara tom symbolik, utan visar på villighet att offentligt försvara sin tes och forskning. Under disputationen är det upp till bevis, innan man välkomnas in till akademin, och förtjänar sin plats i den. Om opponenten har förstått sin uppgift bör hen göra varje försök till att utmana arbetet. Det är då man vet att det går rätt till. Egyptsons disputation visade att forskning i Sverige är transparent, något alla kan delta i.
”Men, det är ju en konspirationsteori!” skriver vissa. I tidningen Fokus ställer redaktionen upp frågan som ett dilemma: är det ”en avhandling eller en konspirationsteori?” – som om det inte kunde vara båda samtidigt. Peter Lööv Roos från Svenska kyrkan menar att Egyptsons arbete i grunden ”bygger på konspirationsteoretiskt tänkande.” Det är ”inget man ska lära av eller ge legitimitet.” Jag forskar själv om konspirationsteorier, och det felaktiga användandet av termen som ett pejorativ – ett enkelt avfärdande av Egyptsons tes – skaver lite extra.
Det stämmer att Egyptsons tes – att en grupp islamister har infiltrerat politiska partier i Sverige – är en konspirationsteori. Kort sagt, det är en teori om en konspiration. Men det är en konspirationsteori med empiriskt underlag. Konspirationer äger rum även i vårt relativt öppna samhälle. Konspirationsteorier behöver övervägas på basis av bevisen för eller emot, och inte användas som ett verktyg att smutskasta sin meningsmotståndare med. Vem har gjort avvägningen att konspirationsteorier är farligare än konspirationer? Utan konspirationsteorier skulle underrättelsetjänsten vara meningslös, utan konspiratoriskt tänkande skulle Edward Snowden aldrig avslöjat NSA:s olagliga internationella avlyssningar. Utan att lära sig av konspairationsteoirer skulle våra lagar och demokratiska principer för transparens vara överflödiga.
Vissa konspirationsteorier är utan tvekan falska, missriktade och om de anammas, skadliga. Men utan att höra bevisen är det omöjligt att veta vilken som är vad. På universiteten kan vi inte avfärda teorier för att vi inte håller med, eller på grund av att det är en teori om en konspiration. Har det lagts fram bevis och argument måste teorin höras, och beprövas. Egyptson har visat hur man kan lägga fram en konspirationsteori och låta den utmanas. Och Lunds universitet visade att man inte kan stoppa forskning genom att ta till med pejorativ. Låt oss eftersträva att det förblir så!
Melina Tsapos, Doktorand i Teoretisk filosofi vid Lunds universitet
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna. Instruktion för replik finnes här.
Debattartikeln är ursprungligen publicerad i Lundagård nr 2 2023.
