En tillbakablick som borde vara fylld av bilder från ett intressant liv. Borde. "Korsett" lämnar i stället Lundagårds Emmakarin Hallheden något uttråkad och besviken.
Orginaltitel: Corsage
Regissör: Marie Kreutzer
Biopremiär: 24 mars
Språk: Franska, Tyska
Längd: 1tim 54min
Via: Lucky Dogs
Vad var (väl) en tavla i slutet av 1800-talet? Vacker, mäktig – den skulle återge grace och hänförelse. En tavla är också tyst. Och ofta återspeglar den inte heller verkligheten.
Elisabeth av Bayern (snyggt spelad av Vicky Krieps), är vacker, och tyst, och gör allt för att upprätthålla båda delarna – fastän hon allra helst vill sluta vara båda två. Hon reser med häst och vagn mellan olika slott. Personerna runt omkring henne behövs bara för att fylla hennes bekräftelsekvot; hon tränar i korsett som hon bara drar åt hårdare; hon får sina två lövtunna apelsinskivor inskickade till sig. Det är repetitivt och suggestivt.
Men sen blir händelseförloppet tjatigt. Hon träffar några personer. Hon gör några saker. Hon är med djur medan det sjungs om djur i soundtracket. Nu har Elisabeth beskrivits och vi har lärt känna henne – ge oss utspel som faktiskt är utspel. Vi fortsätter åka häst och vagn med Elisabeth mellan slotten i cirklar i stället för framåt.
För jag sitter aldrig som på nålar. Några gånger tänker jag ”oj” men sen ”jaha”. När man läser på Elisabeths Wikipedia-sida står det om unika händelser. Hennes Wikipedia-sida är mer intressant än en två timmar lång film om henne. Bland annat beskrivs en makaber död. Vem vill inte fängslas av en makaber död?
I stället kliar regissören Marie Kreutzer på temana ätstörningar, knark och onani — som om vi fortfarande tycker att det är spännande och kontroversiella grejer. Ta bort två av tre (behåll ätstörningar eftersom det verkar finnas nog med stoff där), och fokusera på det. Gå djupare och hitta något mer än att hon petar i maten fastän hon är hungrig. Är det på grund av att filmen handlar om en 40-årig kvinna, är gjord av en 40-årig kvinna, och att huvudrollen är spelad av en 40-årig kvinna? Är det fortfarande spännande och kontroversiellt för dem? Eller är det spännande nog för att det är 1800-tal? För att hon är 40 år? Det hårdaste och mest originella ska vara att Elisabeth pekar finger. Vilket också har en roligare Wiki-sida än nämnda film.
Pressfoto: Lucky Dogs
Av en historisk film får man alltid historikerna efter sig. Det är jag medveten om, och jag är också medveten om att jag låter som en av dem. Men det handlar inte om att återge en perfekt historisk skildring av en levande person, eller ta fram den mest makabra scenen. Utan det handlar om att en film som är under två timmar, inte ska kännas som att den är tre timmar lång.
