När kvinnor framställs stereotypt i mansdominerande spex behöver något förändras. Det skriver studenterna Annika Ellenrieder och Tilde Schramm Scheutz, som önskar att Lundaspexarna börjar hänga med i utvecklingen.
Spex är en stor del av Lunds studentliv och därmed också en viktig del av stadens identitet. Lundaspexarna, som är Lunds äldsta och mest prestigefyllda spex, låter bara män stå på scen. Denna sexistiska regel har sina rötter i en tid där bara män var tillåtna att plugga på universitet. Själva tycker vi att det är ganska skönt att detta har ändrats. Att Lundaspexarna däremot fortfarande vägrar att utvecklas, 150 år efter att de första kvinnorna tilläts att gå på universitet, det är helt och hållet ofattbart.
Vi är inte de första som säger det men man kan ju hoppas att vi är bland de sista.
Vi säger det för att det spelar roll. För att Lundaspexarna har en påverkan, för att de spelar en roll i samhället. Johan Wester och Anders Jansson, två stora svenska komiker, var en gång Lundaspexare och utan tvekan har Lundaspexarna varit en dörröppnare för dem. Varför vägra ge samma chans till kvinnor? Det enda man uppnår med det är att befästa en stereotyp, ett narrativ om att kvinnor inte är roliga. Och om man tittar på hur det ser ut i humor-Sverige är det svårt att blunda för hur mycket plats män tar i denna världen.
Och ja, vi vet om att Boelspexarna bara har kvinnor på sin scen. Men: Boel har inte samma prestige och inte samma räckvidd som Lundaspexarna har. Boel uppstod dessutom som en feministisk motreaktion mot de andra spexens sexistiska strukturer på 90-talet. Boel är en symbol för utveckling och feminism, Lunda är en symbol emot det.
Dessutom kan man ju undra hur kul det är år 2023 när män klär ut sig till kvinnor och spelar roller som speglar kvinnors stereotypiska karaktärsdrag och roll i samhället: I höstens spex var de framstående kvinnorollerna några skvallerbyttor och en älskarinna, inget av de direkt en återspegling av en emanciperad kvinna. Visserligen är det många, antagligen särskilt äldre människor i publiken som uppskattar denna sortens humor, men även spexets publik förändras i liknande takt som resten av samhället och det är mycket troligt att denna sexistiska sortens humor inte kommer vara lika uppskattad om några år.
Vi säger inte att allt är hopplöst för Lundaspexarna. Alla gamla möbler måste inte brännas. Ibland räcker det att damma av så man kan ha nya böcker i. Toddyspexarna är ett bra exempel på det: De tog bort sitt manlighetskriterium för scenisar 2011 och se där, de finns kvar och spexar glatt och det råder därtill ingen tvekan om att det finns en massa traditioner som Toddy har hållit fast vid.
Det kan vara vackert med traditioner. Men ibland behöver man fråga sig vilka traditioner som är värda att upprätthålla och vilka som inte är det. Hela konceptet i ett spex är väl att skapa något nytt ur något gammalt, att ta en historisk händelse och sammanfläta den med moderna fenomen. Med detta koncept har Lundaspexarna skrivit fenomenala manus. Det borde därför vara en barnlek för dem att skriva ett manus för hur de själva borde agera, där en en historisk förening kan sammanflätas med moderna värderingar. Det enda som krävs är mod till förändring.
Spex ska inte handla om kön. Det ska handla om underhållning och skådespeleri, det ska handla om musik och konst och humor, det ska handla om gemenskap. Det ska handla om så mycket annat, men inte om kön. I ett samhälle där det blir allt vanligare att ifrågasätta kön, där gränserna mellan manligt och kvinnligt blir allt suddigare, som har kommit en lång väg i att ge samma rättigheter till alla människor, oavsett kön; i ett sådant samhälle är det inte rimligt att upprätthålla sexistiska strukturer. Och Lundaspexarna är, på gott och ont, en del av detta samhälle.
Annika Ellenrieder och Tilde Schramm Scheutz, studenter vid Lunds universitet
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna. Instruktion för replik finnes här.
