”Tänk om min utbildning inte lönar sig?” Lundagårds studentlivskrönikör Erik Lindberg har kalkylerat riskerna – och har ett svar.
Mejl från SYV: ”En påminnelse: På måndag 17/4 är det sista anmälningsdag på www.antagning.se för kurser till höstterminen 2023.”
Ny termin. Ny kurs. Nya val. Nya kval.
Ett steg närmare examen – och framtiden där bortom. För humanister och samhällsvetare som mig själv är utsikten dock höljd i en dis av osäkerhet.
”Tänk om”, skriver sociologen Roland Paulsen i Tänk om: en studie i oro, ”är tankens verktyg för att hantera osäkerhet”. Att tänka tänk om är att väga sådant som har hänt och kan hända – att kalkylera riskerna.
Humanistens och samhällsvetarens tänk om lyder som följande: Tänk om min utbildning inte lönar sig? Tänk om den inte mynnar ut i ett jobb som jag faktiskt trivs med?
Tunga frågor, jag vet, men det finns goda skäl att ställa dem. För även om det brukar heta – åtminstone bland klyschiga inspirationsföreläsare – att learning is earning, karaktäriseras arbetsmarknaden av höga insatser och osäker avkastning.
Saco rapporterar att den genomsnittliga lönen för högskoleutbildade jämfört med gymnasieutbildade har sjunkit stadigt de senaste 20 åren. Den är nu lägre än vad den var i början av 2000-talet. Lägg därtill en fragmentiserad gig-ekonomi. Så sent som förra veckan protesterade frilansarna på DN Kultur mot att de tjänar mindre än vad de skulle ha gjort om de hade jobbat på McDonalds. Någonting att se fram emot för alla läsare med kulturaspirationer. Någonting att ta i beaktande när man kalkylerar riskerna.
Kanske finns det ett sätt att stävja riskerna? Vad händer, till exempel, om man lyfter blicken från arbetsmarknaden? Jag tänker särskilt på en passage i Bodil Malmstens bok Priset på vatten i Finistère:
”Jag drar fåror i jorden med en gaffel, gör gropar och petar ner luktärtsfröna med en kaffesked.
Fullständigt lycklig.
Att det var det här det gick ut på. Att stå på knäna och gegga med några luktärtsfrön, varför sa dom inte det från början?”
Ja, varför sa de inte det från början? Jag borde kanske skaffa blomlådor, snarare än ett intressant jobb.
Det finns naturligtvis ytterligare ett alternativ: att läsa någonting annat än journalistik eller sociologi eller historia. Så slipper jag humanisternas och samhällsvetarnas framtidsvånda.
Jag skulle kunna byta program redan imorgon och börja plugga datavetenskap i stället: klä mig i rutiga gubbskjortor, färggranna overaller och trekvartsbyxor med alldeles för många fickor i utbyte mot fast anställning och hög lön.
Jag har dock ingen som helst lust att lämna Paradis och LUX – och jag går hellre i rännstenen än på LTH.
