Veteranens återkomst – Studentafton med Carl Bildt

Carl Bildt besökte Studentafton för 14:e gången i onsdags. Lundagårds Thea Sandin var där och fick höra vad mer det går att säga efter så många besök.

Vid Universitetsaulan möts man av unga människor i kostym och klänning, det verkar som att studenterna har klätt upp sig inför kvällens Studentafton med den tidigare stats- och utrikesministern Carl Bildt. Själv är Bildt ledigt klädd med ljusblå kostym och chinos, kanske blir det så när man gästat Studentafton så ofta att fåtöljen i universitetsaulan börjar kännas lika bekväm som den i ens vardagsrum? Bekväm är just ett bra sätt att beskriva kvällens gäst. Med lugn och självsäkerhet svarar han på moderatorn Rikard Bengtssons inledande frågor om Berlinmurens fall och slutet på kalla kriget. Bildt beskriver den omtumlande tiden och hans egen erfarenhet av att besöka Berlin och hur han förundrades över att kunna åka med bil från väst till öst, som att muren inte existerat. 

Det blir generellt många historier från Bildts långa liv i utrikespolitikens tjänst, vilket även är rubriken för kvällen. För det går inte att förneka att Carl Bildt har haft ett finger med i spelet mer eller mindre konstant sedan 80-talet. Har det funnits en konflikt någonstans i världen är det en god chans att Bildt har haft en roll som expert eller rådgivare eller något liknande. Trots detta verkar han inte ha blivit en cyniker, utan påpekar under kvällen att han är övertygad om att fria samhällen alltid kommer att vara bäst. Rikard Bengtsson beskriver honom som ”en handelsresande i fred och frihet” och på det svarar Bildt: 

– Ja, någon ska ju vara det. 

Detta lockar fram den första stora skrattsalvan, en utav många under kvällen. Bildt har en förmåga att uttrycka sig på ett sätt som är pompöst men ändå lättsamt, en blandning som gör kvällen underhållande. Extra uppsluppen stämning blir det när det dessutom bjuds på anekdoter från diplomatuppdrag under åren. Som den gången den svenska hovmarskalken Hans Ewerlöf skulle ge Saddam Hussein ett brev från kungen för att frita några svenska Ericssonarbetare som tillfångatagits i Irak.

– Vi sa ”Hans vi utnämner dig till vice-kung och du ska träffa Saddam.”, säger Bildt och skratten ekar i aulan.

Tyvärr lämnar jag dock kvällen utan att ha fått någon djupare förståelse för Carl Bildt. Få av frågorna gick in på djupet, frågor som kriget i Ukraina, konflikten med Turkiet samt NATO avverkades på ett bra men ganska ointressant sätt. Många andra utrikespolitiska experter hade nog gett liknande svar som Bildt. Vad som hade varit verkligt spännande hade varit att lyssna på personliga kriser i Bildts arbete eller när det har varit svårt och utmanande. Det går att fråga sig om det hade varit annorlunda med en moderator som hade pressat frågor som dessa lite hårdare. Samtidigt som Carl Bildt var där för att göra det han gör bäst, det vill säga lättsamt och intressant berätta om hans liv i utrikespolitiken med precis lagom mängd självdistans.