Det talas friskt i såväl samhällsdebatten som vardagsrummet om att influencers är internets avskum. Att de genom sina kanaler direkt matar oss med skadliga ideal och en skev världssyn. Lundagårds Victoria Källström erfar däremot en ångest som varken beror på hälsotrender eller modellkroppar.
Kort efter webbens (eller www:s om man så vill) födelse så föddes också jag. Knappt hann fosterfettet lämna min kropp innan mitt första blogginlägg publicerades. Tio år gammal gjorde jag entré på Instagram. Debuten bestod av ett foto där jag hoppade studsmatta med ett coolt, grynigt retrofilter över.
Sociala medier har sedan dess vuxit sig allt större och möjligheterna att nå ut likaså. Det finns oändligt med innehåll att ta del av – eller content som en influencer hade sagt. Influencers är en yrkesgrupp som ofta anses profitera på att genom noga planerade och redigerade bilder upprätthålla osunda ideal. En stor del av min mediekonsumtion i dag består dock inte av influencers iscensatta bilder utan av andra avsändare. Poddar, dokumentärer och tv-program som syftar att förmedla fakta och folkbildning. Och det är det innehållet som ger mig mest ångest.
Jag följer inte längre stora profiler såsom Hanna ”Hannalicious” Friberg på Instagram. Därför tar jag inte längre del av tips som att man kan skära äpplen i jätte-jättetunna bitar för att bli mätt snabbare och gå ned i vikt. Däremot lyssnar jag för jämnan på radio – och sådan traditionell gammelmedia tordes väl knappast vara skadlig? Ändå får jag efteråt samma ångestsköljning som när jag som 12-åring lärde mig av Kissie att barnmat var optimal för bantning.
Varje vecka lyssnar jag på Fråga Agnes Wold i P4 där nämnda professor demonterar myter och missuppfattningar om människokroppen. Avsnitt efter avsnitt plöjer jag och lär mig allt mer om hur saker jag tagit som sanningar är rent humbug. Visste ni att det är mer troligt att huvudvärk beror på överskott än underskott av vatten? Sådant sätter min värld i gungning.
Ångesten jag erfar beror möjligen på att jag sakta men säkert överväldigas av den information som finns att ta del av. Jag kan omöjligen ta in allt. På tiden jag ägnar åt att lyssna på en podd hinner det produceras tio nya. Det är samma stressade känsla i kroppen som när jag scrollar igenom en riktigt snygg tjejs instagrambilder och våndas över att min kropp inte ser likadan ut i bikini.
Oavsett i vilken digital kanal man spenderar sin tid så kommer man aldrig ha tagit del av allt. Vare sig det gäller NA-KD:s senaste kollektion eller de senaste upptäckterna inom vetenskapen.
