"Hoppas att du inte är för bakfull, för kära student – du måste ut och värna om din egen och din nästa." Det skriver Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Hedda Älveby denna första maj.
Härom året brann havet. I år så verkar allt brinna. Grödor och belägrade städer.
De senaste åren har präglats av en allmän känsla av domedag och allt oftare frågar jag mig vad jag ska vara bra för när det kommer till kritan. En examen i diverse kulturvetenskaper är inte mycket att komma med i en katastrof. Ofta känns det som om allt är långt bortom räddning. I de stunderna försöker jag påminna mig om författaren och journalisten Inger Sjöstrands dikt från 1979.
Elda under din vrede
med maktens nyheter
Kämpa inte din smärta
över livet
som stjäls ifrån oss
Trösta inte din sorg
över världen
som våldtas
inför våra ögon
Elda under din vrede
Vårbudgeten är presenterad, och trots allt snack om saken går utbildning och kunskap bet. På global, nationell och lokal nivå. Globalt sjunker den akademiska friheten i rekordfart. Nationellt går yrkeshögskolan i själva verket 300 miljoner kronor back trots budgetsatsningen. I Tidöavtalet föreslogs en detaljstyrning av socionomutbildningarna. Schillerska gymnasiet, min gamla skola, kommer snart få en hyreshöjning av Göteborgs kommun på 5 miljoner kronor och kommer då gå 4,8 miljoner kronor back per år. En kväll häromveckan diskuterar jag saken med min gamla lärare på Messenger. Han skriver: ”Eleverna blir mer domedag och varför ska de plugga om allt är skit”.
Instinktivt håller jag med honom. Men jag försöker hålla i mig i schack, för något som faktiskt har varit uppfriskande med den här våren är demonstrationsrörelserna som har blivit folkrörelser. Det mest rapporterade exemplet väl vara demonstrationerna runt om i Frankrike. Men under april har Stockholms tågvärdar gått ut i en vild strejk och strejkkassan gick upp i närmare 2 miljoner kronor, en stor del insamlat av privatpersoner.
Att driva på förändring kräver just människor. Helst många och i grupp. Det måste inte handla om ett engagemang grundat på lycksaliga, utopiska idéer och väl underbyggd teori. Låt det som Sjöstrand skriver i stället vila på en rädsla eller ilska – det gör oftast mitt. Det finns mycket att uppröras av.
Lärare som inte kan finna egen motivation till undervisning, hyreshöjningar på miljonbelopp och en finansminister med selektiva siffror. Än så länge är våra universitet i en förhållandevis trygg position, men ska man vara cynisk är det kanske mer en fråga om när än om det kommer att ske. Bara förra veckan kom det fram att lärosätenas styrelsemandat ska förkortas för att få in mer säkerhetspolitisk kompetens. Utbildning är alltid ett tacksamt mål för populism av olika slag.
När denna krönika publiceras är det trots allt 1a maj. Hoppas att du inte är för bakfull, för kära student – du måste ut och värna om din egen och din nästa. Vi vet inte vad som finns kvar nästa år.
