Studenter har tappat sin röst i samhällsdebatten. Detta måste Sveriges förenade studentkårer ta itu med, menar Uppsala studentkårs vice ordförande Alexander Wilson van Deurs.
I helgen samlas studentkårer från hela landet för att besluta om vilka politiska frågor Sveriges förenade studentkårer (SFS) ska driva och vilken ny styrelse som ska leda det arbetet. Jag anser att vi studentkårer behöver ta det här tillfället till att rösta fram en ny politisk attityd som kan sätta studenternas åsikter på den politiska kartan igen.
Studenters position i samhällsdebatten har varit på nedgång under en längre tid. Nidbilden av oss som privilegierade låtsasvuxna är utbredd och används flitigt som slagträ i debatten av alla som motsätter sig studentvänliga förslag. En viktig orsak till detta är att SFS historiska roll som orädd röst för studenters rättigheter inte längre uppehålls. Istället för ett långsiktigt påverkansarbete med skarpa ställningstaganden och ett tydligt proaktivt arbete verkar SFS fokus idag ligga på att nätverka och hålla god ton med politiker och företag.
Ett exempel på detta är SFS reaktion på regeringens senaste förslag om att försämra standarden och tillgängligheten i studentbostäder. Istället för att kraftigt kritisera förslaget, som jag själv gjorde i Sveriges Radio i enlighet med Uppsala studentkårs åsikter, var tystnaden total. Samtidigt anordnar de ett seminarium om frågan med förslagets största påhejare Studentbostadsföretagen. Detta trots att förslaget går direkt emot SFS demokratiskt beslutade åsikter. Hallå?
Analysen bakom den passiva hållningen blir tydlig i SFS:s styrelsens svar på medlemskårernas motioner: politiska frågor som inte gynnar SFS:s anseende eller som går att vinna på kort sikt ska inte lyftas.
Det här ser vi exempelvis i svaret på en motion om att SFS ska driva höjt studiemedel: ”Men en analys av det nuvarande politiska läget tyder på att frågan inte bör prioriteras eftersom den sittande regeringen inte är intresserad av att spendera mer skattepengar.“
Att inte driva på frågan om höjt studiemedel samtidigt som studenter genomlever de tuffaste ekonomiska tiderna i mannaminne är inget annat än ett svek och går rakt emot vad studentrörelsen borde göra i det här läget.
En annan problematisk förståelse av påverkansarbete är hållningen att frågor som kan hanteras på lokal nivå därför endast ska hanteras på lokal nivå. I svaret på en motion om att SFS ska verka för avgiftsfri kollektivtrafik för studenter yrkar styrelsens avslag med motiveringen:
”Dock anser styrelsen att kollektivtrafik för studenter är en fråga som bör hanteras på lokal och/eller regional nivå, då det är där besluten tas om biljettpriser och studentrabatter.”
Svaret visar på en direkt felaktig förståelse av hur kommuner och regioner finansierar sin verksamhet. Statsbidragen är direkt avgörande för vilka möjligheter det finns att finansiera samhällsservice, vilket kan exemplifieras med Miljöpartiets förslag på ett statsfinansierat ”Sverigekort” där en månadsbiljett kostar 250 kr för studenter. Frågan om kollektivtrafik är därför minst lika nationell som regional.
Den politiska attityden som finns hos SFS idag gynnar inte studentrörelsen och har lett till att SFS inte ens går emot förslag som står i direkt strid med demokratiskt fattade åsikter. Att driva politiska frågor är ett långsiktigt arbete och kräver åratal av opinionsarbete och alliansbyggande. För att lyckas med det krävs en självsäker studentrörelse som tar plats och självsäkert står upp för alla studenter oavsett sittande regering. Längst fram i det ledet måste SFS stå – med medlemskårerna rakt bakom.
Alexander Wilson van Deurs, vice ordförande Uppsala studentkår
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna. Instruktion för replik finnes här.
