I sitt senaste brev till svenska Lundagårds Sebastian Kaspár luftar finlandssvenska Studentbladets Sofia Ahläng sina fördomar om de olika studiestäderna och vilka som söker sig till dem.
Tycker jag det låter roligare med ofinkänslig sed eller silversked? Jag måste nog hålla med dig där och säga ofinkänslig sed. Det är något med de där reglerna som finns till av ingen egentlig anledning som provocerar mig så mycket. Jag har undvikit årsfester under största delen av min studietid av precis den anledningen (och prislappen, så klart). Liksom vem är du att säga till mig, en kvinna, att jag måste täcka axlarna och anklarna? Där drar jag öronen (och plånboken) åt mig direkt. Kom inte och säg åt mig vad jag får och inte får göra.
Vad gäller studiestäder har vi väl tre stycken att välja på om man vill studera på svenska i Finland: Helsingfors, Åbo och Vasa. Har jag missat någon är det för att de är oviktiga. Nu har jag ju personligen enbart studerat i Helsingfors, så jag är inte alltför bekant med studielivet i Åbo och Vasa, men jag ska försöka mig på en beskrivning i alla fall.
Först och främst är min uppfattning att Vasa är den skitigaste studiestaden, här finns inte många silverskedar. Vasa är ny som studiestad och har väl därför inte kunnat skaffa sig de här långtgående och i vissa fall föråldrade traditionerna. Här är det fest som gäller. Här studerar de som inte vågat lämna sin hembygd och de som inte hade något val, för att det de ville studera helt enkelt bara finns i Vasa. En del nylänningar som vill ha småstadskänslan kan man också hitta här.
Sedan har vi Åbo. Här är min kunskap som mest begränsad. Jag har faktiskt ingen aning om hur det är med traditioner och studieliv här, men de gillar att marknadsföra sig som den bästa studiestaden, så då får man väl tro dem. Det första universitetet i Finland grundades i Åbo, så jag vågar nästan lova att det finns silverskedar här. Till Åbo kommer de österbottningar som visserligen vågade lämna Österbotten, men bara knappt, och bara tillsammans med jättemånga andra österbottningar. Från Nyland kommer väl de som ville se något nytt utan att behöva åka alltför långt bort.
Och så har vi till sist Helsingfors. Som studiestad marknadsför sig Helsingfors konstant som den största, både på svenska och finska. Kanske det säger något om kvaliteten ifall det inte finns annat att ta upp, jag vet inte. Här finns silverskedarna framför allt för att det också finns pengar. Här studerar de helsingforsare som inte ser annat än skog och åkrar utanför huvudstadsregionens gränser (de absolut flesta, med andra ord), och de österbottningar som ville lämna nämnda skogar och åkrar (och kärnfamiljer) bakom sig. Till den sistnämnda gruppen hör jag själv.
Hör och häpna så finns det ju faktiskt några stycken sverigesvenskar som också hittar till de finlandssvenska studiestäderna. Det här fenomenet får du gärna förklara för mig, om du kan. Varför söker vissa sig till Finland?
