Studentafton är en förening med en lång och avundsvärd historia. Men något verkar ha hänt med det anrika sällskapet. I dag florerar rent av rykten om att de har blivit borgerliga. Stämmer det?
”Eftersitsen” är en kär tradition under Studentaftons kvällar. Att medlemmarna i utskottet tillsammans med sin inbjudna gäst äter pyttipanna med bearnaisesås. De dricker OP-Andersson och Tuborg, sjunger sånger ur sina egentryckta sångböcker och klär sig ypperligt.
Gärna får Lundaspexarna dyka upp och sjunga en sång också.
Just pyttipannan – kallad ”Pytt Royal” – har blivit mytomspunnen. Det är en blinkning till ett äldre sekelskifte. Men hur gammal är traditionen? 20 år? 50 år? Eller går rötterna tillbaka till grundandet år 1905?
Författaren Jens Liljestrand var förman för Studentafton mot slutet av nittiotalet och förklarar pyttipannans historia:
– När jag var på besök så frågade jag om pyttipannan, då svarade de ”så har vi alltid haft det”. Men det har de inte alls. Tidigare åt man från Tegnérs matsalar – det finns ingen sådan tradition.
Över telefon beskriver Jens Liljestrand ett utskott som på 1990-talet som inte hade samma intresse för att arrangera studentikosa middagar som i dag. Organisationen hade en arvoderad förman, och denne ansvarade för samtliga av aftnarnas moment, inklusive middagarna. Dessa var visserligen trevliga, understryker Jens Liljestrand, men en bisak för förmannen.
Vad har hänt? Varför detta plötsliga intresse för pyttipanna och studentsånger? Jens Liljestrand har en hypotes:
– Organisationen har blivit mycket mer borgerlig sedan min tid. Med det menar jag inte så mycket programpunkterna som atmosfären. Man knyter an väldigt starkt till traditionella, och i mina ögon konservativa studentikosa traditioner.
– De har hittat på traditioner och just att bita sig fast vid påhittade traditioner – det är väldigt studentikost, fortsätter Jens Liljestrand.
En annan sak som han uppmärksammar är banden mellan ett borgerligt samhällsskikt och utskottet. Under det senaste besöket var det för Jens Liljestrand ”oklart var Ateneum [liberalkonservativ studentförening, reds. anm.] började och var Studentafton slutade”.
Jens Liljestrand understryker samtidigt att han tycker att programpunkterna håller hög klass:
– Jag är väldigt imponerad av kvaliteten på programmen. De senaste åren har varit outstanding.
Detta är Studentafton
+Studentafton är ett av Akademiska föreningens utskott, de har sedan 1905 anordnat samtalskvällar och debatter. Bland gästerna märks Anna Lindh, Pussy Riot, Fredrik Reinfeldt och Christer Fuglesang. I dag är utskottet en av studentlivets viktigaste forum för diskussioner om allt från studentfrågor till politik.
Lundagård når Viggo Dahl, tidigare aktiv i Studentaftonsutskottet, på telefon. Han skrattar till apropå Jens bild av att Studentafton har blivit borgerlig sedan 1990-talet.
– Det har han rätt i – det kan jag säga direkt.
Viggo Dahl var teknikansvarig i utskottet två omgångar; en vända våren 2020 och en annan 2022.
– Konservativt vågar jag nog inte säga att Studentafton är – men borgerligt är det absolut. Det är fett borgerligt. Sen kan vi diskutera att universitetet i sig är borgerligt. Men i min värld uppfattade jag det som att många i Studentafton hade sådana [borgerliga, reds anm.] åsikter.
Enligt Viggo Dahl ingår det studentikosa inslaget och den ”sanna upplevelsen av en studentmiddag” i Studentaftons koncept.
– Alla gäster medverkar gratis så detta är vad de får: en kul studentikos middag och en hotellnatt på Grand hotell. Och då försöker vi göra dem lite extra studentikosa.
Skapandet av traditioner är något som den amerikanska antropologen Benedict Andersson ägnat åtskillig uppmärksamhet åt. Med begreppet ”föreställda gemenskaper” pekade han på vikten av historia för grupptillhörighet. När en grupp skapar traditioner och ritualer, vanor och en föreställd historia, skapar de också samhörighet. Ett nog inte ett helt ovanligt fenomen inom studentlivet.
Foto: Ella Neller
Möjligtvis ger det en ledtråd om pyttipannans roll i utskottet.
Solen skiner när Lundagård träffar Studentaftons nuvarande förman Hjalmar Huitfeldt på ett kafé. Dagen innan har han haft sittning med Estlands president; klockan 02:41 skickade han ett sms med förfrågan om att tidigarelägga intervjun. Men nu är han på plats, något försenad.
Hjalmar Huitfeldt ler brett, beställer en kaffe och berättar om gårdagens afton. Han är nöjd, säger han, och i förbifarten kommenterar han middagen:
– Sedan jag började äta pytt med bearnaisesås går jag inte tillbaka.
Samtalet fortsätter till Studentaftons profil och traditioner.
– Vi är politiskt och religiöst obundna, är Hjalmar noggrann med att understryka, men vidareutvecklar:
– Sittningar och hela studentlivskulturen är traditionell. Det är något som präglar hela studentlivet och för oss har det inte med borgerlighet att göra utan kärlek till studentlivet – det är inte något ställningstagande.
Vad skulle hända om du bestämde dig för att ändra på middagen?
– Då hade vi säkert kunnat hitta på någon ny tradition. Det går att motivera många andra saker med att de också är traditioner.
Hjalmar Huitfeldt är medveten om traditionernas flyktighet. De är, som han själv säger, snarare av ”kärlek” än en uttalad ideologi som Studentafton anknyter till traditioner – sedan är det en annan fråga om bör klassas som borgerligt eller inte.
Tycker du att ni är borgerliga?
– Nej, svarar Hjalmar Huitfeldt, och fortsätter:
– Jag vet inte riktigt vad som åsyftas med det. 
Kanske får vi återvända till någonting som Jens Liljestrand sa om studentlivet. Möjligtvis är Studentaftons utveckling en del av en bredare förändring. En trend som gör att studenter alltmer vill odla sin identitet, och leva sina liv som just, studenter. Att vi som samhällsgrupp har blivit mer introverta, upptagna av traditioner och, ja, borgerliga:
– Om man är student i Lund i dag och väldigt radikal – då kanske man inte ägnar sig åt studentliv överhuvudtaget. Då håller man väl på med andra saker. Man ägnar sig åt bredare samhällsfrågor och då bor man antagligen inte i Lund – utan Malmö, säger Jens Liljestrand.
Och antagligen äter man inte heller pytt, annan än fryst och redan färdiglagad.
Artikeln är ursprungligen publicerad i Lundagård nr 3 2023. Samtliga illustrationer: Micaela Blomqvist.
