Flera ledamöter från Lunds universitetsstyrelse stämmer nu in i kritiken mot regeringens beslut att halvera deras mandatperiod.
När regeringen den 27 april meddelade att mandatperioden för Sveriges universitetsstyrelser skulle halveras väcktes en intensiv debatt om hur det påverkar den akademiska friheten. En rundringning som Lundagård gjort visar att merparten av LU:s nyvalda styrelse är kritiska mot förändringen.
– Jag tror att den gamla mandatperioden var bra, eftersom den gav både kontinuitet och förnyelse. Med treårsperioder kände flera ledamöter till verksamheten väl, samtidigt som de nytillsatta kunde bidra med andra perspektiv och ifrågasätta gällande ordning, säger ordförande Ingrid Petersson.
Utbildningsminister Mats Persson (L) skriver till Lundagård att det är vanligt att flera ledamöter får förnyat uppdrag när mandatperioden är över och att förändringen därför inte måste påverka kontinuiteten i universitetsstyrelsens sammansättning.
”Däremot så kommer de ha kortare tid kvar på sin mandatperiod när de väl satt sig in i arbetet”, skriver han.
Att regeringens mål om att föra in ny kompetens står i kontrast till styrelsens kontinuitet och ledamöternas förmåga till långsiktighet är däremot en återkommande sågning av regeringens beslut. Fem av styrelsens åtta ledamöter uppger att den förkortade ämbetstiden kan försvåra styrelsens arbete.
– Jag känner inte till något annat land som har kortare än tre år. Risken är att vi får en amputerad styrelse, eftersom en stor del kan vara under upplärning bara för att bytas ut när de väl förstått verksamheten, säger styrelseledamoten Jens Oddershede.
– Det kan påverka hur väl nya ledamöter hinner sätta sig in i frågor och därför vilka frågor man väljer att driva, säger ledamoten Pernilla Johansson.
Detta har hänt
+Regeringens beslut att halvera universitetsstyrelsernas mandatperioder har väckt en ovanligt laddad debatt om akademisk frihet och lärosätenas oberoende. Rektorer från 37 universitet och högskolor har protesterat mot förslaget, tongivande akademiker har uppmanat nya ledamöter att avgå i protest och studentrepresentanter har varnat att förändringen riskerar att påverka studentinflytandet.
Enligt regeringen fattades beslutet ”mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läget och vikten av att sådan kompetens ingår i styrelserna”. Kritiker har ifrågasatt att universitetsstyrelsen är rätt plats för en sådan kompetens och om det inte finns andra sätt att utöka den säkerhetspolitiska medvetenheten, utan att påverka lärosätenas oberoende.
En annan styrelsemedlem, Torbjörn Lundahl, beskriver situationen på följande vis: ”På 17 månader har man knappt hunnit ta av sig skorna innan man ska hem igen”.
– Jag tycker att beslutet är obegripligt. Och det är nog det snällaste jag kan säga om det. LU är en stor och mycket komplex organisation. Det tar väldigt lång tid att förstå hur en sådan myndighet ska styras, säger han.
Det råder delade meningar i styrelsen om förändringens innebörd för lärosätenas oberoende och hur ändamålsenlig mandatförkortningen är för kompetensutvecklingen. Nästan hela styrelsen delar däremot uppfattningen att konsekvenserna beror på hur mycket regeringen ändrar i styrelsen inför nästa mandatperiod, om 17 månader. Tills dess är förutsättningarna för styrelsens arbete fortsatt oklara, enligt ordförande Ingrid Petersson.
– Jag kommer att agera som om det vore en mandatperiod på tre år, så får vi se vad som händer om 17 månader, säger hon.
Lundagård har intervjuat samtliga styrelsemedlemmar förutom Tom Erixon, som avböjt medverkan.
Artikeln publicerades ursprungligen i Lundagård nr. 4 2023.
