Därför hoppar fler än hälften av LU:s ämneslärarprogram

Runt 60 procent av studenterna som börjar plugga ämneslärarprogrammet vid Lunds universitet tar inte examen. Orsakerna varierar från för svåra kurser till missuppfattningar om yrket. Hör tre före detta ämneslärarstudenter berätta varför de hoppade av.

Höstterminen 2019 började David Bjur, 25, och Leo Ankarloo, 29, ämneslärarprogrammet vid Lunds universitet med ingångsämnena fysik och matematik. Efter tre år hade båda hoppat av, matten var för svår.

– Jag tyckte att det var väldigt högt tempo, det var väldigt svårt att hinna med allting. Min känsla var hela tiden att vi gick vidare från ett ämne precis innan man hade hunnit greppa det, säger Leo Ankarloo.

Av de sex personer i deras klass som läste fysik som ingångsämne hoppade alla av, Leo var den sista.

– Jag klarade faktiskt den första tentan tillslut, men jag var helt slutkörd. Jag gick mer eller mindre in i en utmattningsdepression efter det. Sen satt jag fast på den kursen som kommer efter i två eller tre terminer. Men det gick inte. Det fanns inget mer krut i mig.

Även David Bjur tyckte att mattekurserna var för svåra. Han menar att det finns brister i undervisningen.

– Jag känner att jag låg efter från dag ett och jag fick aldrig riktigt hämta andan. Eftersom vi hade didaktiska kurser förstod man tydligt hur bra undervisning ska gå till. Men undervisningen i de andra kurserna var extremt basic jämfört med vad forskningen tyder på är effektivt.

Enligt Leo Ankarloo förutsatte lärarna att studenterna hade kunskaper som inte fanns när de började programmet.

– Det började på en alldeles för hög nivå. I en drömvärld hade jag velat att de mötte mig där jag var kunskapsmässigt och byggde vidare därifrån. Hela tiden hade jag vatten upp till näsan.

Sinikka Neuhaus, utbildningschef ämneslärarutbildningen, säger att ämneslärarutbildningen vid LU håller en hög nivå, och att den kanske inte är lämplig för alla.

– När man kommer till Lund och läser matematik möter man en internationellt erkänd matematikmiljö. Vi har tydlig forskningsanknytning och det är ett väletablerat  kunskapsområde. Man behöver etablera en gemensam syn, både hos studenter och lärare, av vad man går in i, vilken förförståelse man har.

Bland ämneslärarstudenterna är det vanligt att överväga att hoppa av.

– Det var någonting man pratade om redan från början. I naturfakulteten pratade föreläsarna om att det bara skulle vara hälften kvar efter första terminen, säger David Bjur.

Samma uppfattning har Ellinor Barvestedt, 23, som läste till ämneslärare med ingångsämne engelska och historia.

– Det är ganska vanligt att folk hoppar av. Lärarprogrammet känns som en säker grej att söka till, eftersom det är lätt att få jobb och man kan arbeta med det ämnet man tycker om. Men sen när man börjar plugga inser man att det inte var vad man ville göra eller att det var svårare än man tänkte sig.

Efter två och ett halvt år hoppade Ellinor av efter att ha vikarierat på en skola och insett att hennes bild av att vara lärare inte stämde med verkligheten.

– Jag insåg att det här inte var rätt för mig. Jag hade fått en bild av att vara lärare som var att man bara fick hålla på med det man tyckte om, vilket var historia för mig. Men det är mycket mer pedagogiskt och socialt arbete än vad jag vill göra. Jag har inte pondus nog till det, säger hon.

För att undvika att andra ska hoppa av hade Ellinor gärna sett att praktiken, det som kallas VFU, hade lagts tidigare under utbildningen. Idag sker den vid termin sex.

– Om vi hade haft VFU:n termin två eller tre hade jag inte behövt spendera så lång tid på en utbildning som jag sen hoppar av.

Men Sinikka Neuhaus menar att de har tagit hänsyn till skolornas önskemål om en sen VFU och om studenterna kommer ut till praktikplatsen tidigt har de inte har så mycket att bidra med kunskapsmässigt.

– Konstruktionen med sen VFU har tillkommit utifrån diskussioner med skolorna. Där har man sagt att man vill kunna inkludera lärarstudenten fullt ut i verksamheten. Tidig VFU tycks heller inte minska avhoppen.

Efter att Leo Ankarloo hoppade av började han plugga ämneslärarprogrammet på Malmö universitet istället. Även han tycker att upplägget av utbildningen på LU behöver ses över.

– På Malmö universitet har tempot varit lägre men jag har ändå lärt mig mer, och jag kan tillgodogöra mig materialet. I Lund har man tittat på vilka krav det finns på en lärarutbildning och så har de snickrat ihop någonting utifrån det som de redan hade tillgängligt. Man borde göra en utvärdering av vad lärarstudenter behöver lära sig och sen tillgodose det behovet.

Sinikka Neuhaus menar att de som ger lärarutbildning utgår ifrån skolans behov utifrån dialog med huvudmännen och politikens krav.

– Det är väldigt svårt att säga “skolans behov” på något enkelt sätt för där är en stor bredd. När det gäller matematik har vi tänkt att man ska kunna vara matematiklärare i olika skolformer.

Idag pluggar Ellinor Barvestedt arkivvetenskap istället, och David Bjur bytte spår och började jobba på ett LSS-boende. Leo Ankarloo har tre år kvar på utbildningen i Malmö.

– Det finns en del av mig som är lite frustrerad att så mycket av min tid blev bortkastad, som att jag har blivit orättvist behandlad på något sätt. Men jag ser väldigt mycket fram emot att ta min examen och komma ut faktiskt få göra det som jag gillar, säger Leo Ankarloo.

Läs även:

Fler än hälften hoppar av LU:s ämneslärarprogram

Myndigheten vill granska avhopp från utbildningar inom bristyrken