I den traditionsenliga sista intervjun med Lus-duon avslöjas allt. Ordförande Emmy Svensson och vice ordförande Alva Söderbäck säger det som inte är PK.
– Ingen har sett så mycket mörka sidor av mig som Emmy, säger Alva Söderbäck.
När Lundagård kommer in i Lunds universitets studentkårers (Lus) kontor i AF-borgen är ordförande och vice ordförande rädda. De har läst tidigare intervjuer, när Lundagård och Lus släppt alla spärrar inför sommaren.
– Det är den sjukaste intervjun jag läst i Lundagård, och jag kunde inte besluta mig för om det var hon eller han som var sjukast, säger ordförande Emmy Svensson om Lus presidium i intervjun från 2020.
– Lus släppte allt, inklusive att vara objektiva, fyller vice ordförande Alva Söderbäck i.
I juli går Emmy och Alva av som Lunds studenters högsta representanter. Med rötter i Juridiska Föreningen respektive Corpus Medicum klättrade de upp till toppen på Studentlundsträdet, från vilket de regerat under läsåret 2022-2023.
Över deras mandatperiod har valårets efterdyningar och ekonomisk kris hängt som ett ovädersmoln. Ändå betonar de att många problem är samma som de alltid har varit: universitetslärare som inte mäktar med god pedagogik, studenters stress och mentala ohälsa.
– Universitetets kugghjul snurrar långsamt och ibland står de still. Studenter har lärare som inte bryr sig om att vara bra pedagoger. Det är det som är så tråkigt och otacksamt, men också det som ger så mycket drivkraft. Nu måste något hända! säger Alva.
Emmy nämner ChatGPT:s stormkliv in i högskolesektorn. Något ”ingen kunde förutspå”, lägger hon till med ton drypande av ironi.
I skarp kontrast till tonen, är de ödmjuka inför mandatet de fått förvalta. När duon nominerades till sina poster var det med motiveringen att de hade ett “driv för Lus verksamhet”.
Vad betyder egentligen ett “driv för Lus verksamhet”?
– Något som vi har haft som mantra i princip alla frågor vi har jobbat med är att Lus roll är en tudelad roll, det politiska och det organisatoriska, säger Alva och fortsätter:
– Det politiska rullar på av sig självt, för det är kårerna som styr vad man gör politiskt. Det är de som kommer med direktiv, det är frågor från universitetet som man behöver ta ställning till, men det organisatoriska kan man som presidium lämna därhän om man vill. Och det har vi försökt att inte göra.
Effektivisering av det organisatoriska arbetet, strategiska planer, formalia: presidiets vardag är en lång lista av organisatoriska måsten som varken gemene student eller kårerna ser. Det är ett måste för att det som enligt Lus bör synas – det politiska arbetet, där de för kårernas röst – ska få sin plats.
Är det ett problem? Vi har tidigare haft ett väldigt politiskt Lus som varit tydliga med vad de ska göra. Finns det något transparensproblem gentemot gemene student, eftersom ni bara ska vara kårernas röst och annars lägga stor tid på organisation?
– Det som blir knäckfrågan här är att det organisatoriska ska vara så pass litet att det är bara egentligen så att organisationen fungerar. För att det inte ska bli en för stor del, eftersom den politiska verksamheten är kärnverksamheten. Det andra är något slags stöd för att det ska funka, säger Emmy och fortsätter.
– I den bästa av världar fungerar Lus utan att kårerna lägger sig i.
Året har varit tungt, och det finns aldrig något som heter ”tillräckligt”. Det betonar både Alva och Emmy. Men de har funnit stöd i varandra. Deras metod för att orka har stavats ”rant-kvart”.
– Ibland har vi skrivit så: “Inbokad rant om 15 minuter.” Då vet man att det är dags, säger Emmy med en varm blick mot Alva.
– De har faktiskt hållit oss levande. För om man kan prata med varandra så kan man hålla ångan uppe gentemot alla andra. Ingen har nog sett så mörka sidor av mig som Emmy, säger Alva med ett ännu varmare flabb.
I studentlivet och utbildningen finns massvis att vara frustrerad på. Känslan har ofta smugit sig på Lus avgående ordförande och vice ordförande. Att ha förtroliga samtal har därför varit essentiellt för att hålla uppe modet, och ge en viss självdistans.
– Man har sagt så ”folk är galna, alla är galna”, men vi är ju i mitten av detta så det betyder att vi är galnast av alla, säger Emmy.
Lös(s)ryckta frågor med Lus
Har kårerna någonsin klagat på er?
–Jag antar det, säger Alva med ett skratt. Antagligen har de klagat som mest när vi inte hört. Vi har bett om feedback och då har de sagt att de är nöjda. Mer än så kan vi inte göra.
Vad har den finaste komplimangen ni fått varit?
– Per Mickwitz, vicerektorn, sade efter professorsinstallationen [där Lus talar, reds.anm.] att han hoppas att ”Sverige och världen får höra mig tala”. Det var ändå fint. Då blev jag väldigt glad. Det är nog fan det finaste jag fått, säger Emmy.
– En dualitet i Lus-posten är att om man gör ett bra jobb så får man ingenting. Det är när man gör ett dåligt jobb som man märker av, då får man höra det, säger Alva.
Vad har årets utmaningar varit?
– Personligen, tänkte att nu vet jag vad Lus är, vad kårerna är, vad kårerna tycker i vissa frågor och hur vissa diskussioner går. Men de är mer föränderliga än jag tyckte de var från början, har andra sätt att driva frågor, andra argument i samma fråga – jag trodde inte det var så föränderligt, säger Alva.
– Lus-protokoll har varit min personliga största utmaning, att få de enhetliga och bra, i tid, signerade, utskickade med rätt utskick, säger Emmy.
– Jag är sekreterare i styrelsen och skriver protokollen. För kontext, fyller Alva i med en blick mot Emmy.
Alva, du har gift dig (grattis!). Hur har det gått att dela upp business och pleasure?
– Jag skulle inte rekommendera det till någon. Men jag gjorde det, det blev lyckat, alla hade roligt – så på så sätt är jag ju väldigt glad att jag klarade av det.
(Alva hade inga brudtärnor. Därav stryks frågan om Emmy fick vara brudtärna.)
Emmy, din läkare säger att du bara får välja en sak: snus eller Nocco. Vad väljer du?
– Nocco.
Alva, din läkare ger dig också ett val, men mellan följande: Warlords of Draenor eller Legion [World of Warcraft-expansioner, reds.am.]?
– Legion. Lätt.
Er resa till Bryssel med Ordförandekollegiet [där alla Lunds kårordförande sitter, reds.anm.] eller er resa till Hamburg med rektorsgruppen?
– Det är inte PK att säga det i Lundagård, men vår resa till Hamburg, säger Alva.
Håller du med om det, Emmy?
– Då säger jag vår resa till Bryssel, säger Emmy.
– Tack för att du kastar mig under bussen, replikerar Alva.
Vilken är den bästa Lundagårdsartikeln? För ni läser tidningen…?
– Jag läser allt… Emmy?, säger Alva och bollar vidare.
– Jag är lite biased eftersom jag blev intervjuad i den, men jag gillar den om Lund 2050. Den var intressant och bra, säger Emmy.
– Jag tycker ju alla artiklar som handlar om universitetet är roligast. De får mitt hjärta att klappa lite extra, till skillnad från ”nu har det här hänt i världen”. Det är universitetet som är spännande, säger Alva snusförnuftigt.