Snällbögar. Alla känner en. De är lika vanligt förekommande som att ens far eller morföräldrar är finska vinterkrigsbarn. Eller för 60-talister att heta Eva i mellannamn. Lundagårds kulturkrönikör Andreas Siotis ställer sig frågan: Måste vi bögar verkligen vara så trevliga hela tiden?
I filmer och serier är vi den evinnerliga sidekicken. Vi lyssnar på huvudkaraktärens problem: killar som inte svarar på sms, långsinta tjejkompisar och sluga mammor. Vi är reservoarer som aldrig sprängs, slutar lyssna, slutar ge råd eller säger nej. ”Han har inte skrivit på tre veckor och han svarar på vartannat sms, spelar han svår… eller börjar det bli seriöst?”. ”Nä, han kanske bara har mycket att göra!”, säger Snällbögen. Och för varje Snällbög finns en Ondbög för att återupprätta jämvikten mellan ljus och mörker. ”Ditt spån!” och ”Det är för att han vill ligga med MIG!”, säger Ondbög och Narcissistbög i kör.
Häromdagen stod jag vid ett grönsaksstånd på Möllevångstorget. Detta stånd har allt på min inköpslista: rödlök, auberginer, svenska tomater och vitlök. Välsorterade grossister: Absolut! Med detta åsido går jag med rak rygg in i ett ont, förebådande faktum: Den osynliga kortgränsen på 50 kr. Jag lägger fram en rödlök, ett halvt kilo svenska tomater och en vitlök. ”Det blir 33kr”, säger grönsakssäljaren som svar. Jag ber att få betala med Swish framför kontanter (har någon ens sett sådana sedan 2013?). Han lyfter blicken från mina varor och jag ser hur livet servar honom en boll med smash-chans på ett silverfat.
”Swish-gräns på minst 50 kr”. Säger han och tittar tillgjort hjälplöst på mig, rycker på axlarna. Ett lejonskri emanerar ur mig. ”Men! Då får ni faktiskt säga det innan!” Jag tar i. ”Står det någonstans, ELLER?”. Mattel-aktien rasar. Tidvattnet forsar över kanalerna. Cher får en rynka. Grönsaksmannen tittar förvirrat på mig. Hjälp!
All vett och etikett flyger ur världen likt dagen då Magdalena Ribbing flög upp till Fader Vår. Är det denna person jag blivit? När jag var sju år gammal på ICA Satelliten i Lund berömde kassörskan min mormor för att jag var så väluppfostrad. ”Okej, okej. 35 kr då?”, fortsätter grönsakssäljaren. Han köpslår vidare. Tough Cookie? Möt Tough-er! Men jag är ju Supersnälla Silverbögen, så här får det inte gå till. Fan, vad otrevlig jag är! Kan det vara Barbie-filmen som har fått mig att förvandlas till ett aggressivt förskolebarn?
Ett lurigt skratt rinner ur min mun och jag går med på den något uppåtrundade notan. ”Varför vara oskön?”, tänker du. Nej, det är väl ingen heroisk insats att försöka stoppa Ponzibedrägerier på Möllan! Men varför utnyttja bögars tro på samförstånd? Fuck det! Det är bra att vara otrevlig. Särskilt om man är en people-pleaser i konvalescens. Och gissa vad: Jag kunde inte bry mig mindre!
Exempel: Trängde sig någon före dig i mikrokön? Krokben! Vill den pratglade grannen snacka igen medan du är sen till jobbet? ”Håll käften!”. Fick du ingen tap tillbaka på Grindr? Häng ut honom på Dumpen. Summa summarum: Var lite oskön. Eller rättare sagt: Stå på dig! Det kan vara svårt att se skillnaden ifall du är en i ASB: Anonyma Snällbögar.
