Långa sjukskrivningar kan vara förödande för studenter, ändå präglas rehabiliteringen av brister och motsägelsefulla råd, skriver Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Marcus Rossheim.
Hon börjar bläddra igenom litteraturlistan innan terminen startar. Hon skriver sidor med läsanteckningar under föreläsningar. Hon försöker samordna dysfunktionella grupper att lyckas presentera något av innehåll på nästa seminarium. Studierna betyder någonting för henne och därför har hon en drivkraft att göra någonting betydelsefullt av dem.
Det var åtminstone planen från början. Sedan kom prestationsångesten och sömnsvårigheterna. Studenthälsan ger rådet att ”vara snäll mot sig själv”. En kursare citerar den danska filosofen Søren Kierkegaard ”man lever livet framlänges men förstår det baklänges”.
Ett par terminer senare går hon inte på några seminarier, utan till vårdcentralens väntrum. I stället för studielitteratur, får hon läsa läkarens utlåtande. I intyget står att hon har problem med ”nedsatt psykisk uthållighet, kroppslig svaghet och uttröttbarhet, sömn och svårigheter att hålla balansen, ibland yrsel”. Diagnos? Utmattningssyndrom.
Låter det bekant?
Forskning visar att ”symtom på ångest och depression ökar i början av studietiden och sedan stannar på en hög nivå under hela studieperioden”. Konsekvenserna – som drabbar kvinnor oftare än män – är ”sämre studieresultat och sämre yrkesberedskap”.
Inget av detta är några nyheter. Fackförbundet SACO har i över ett decennium och i flera rapporter sammanställt kunskapen om studenternas utanförskap i socialförsäkringen. Kunskapen har alltså inte saknats. Ändå konstateras i den senaste rapporten från 2021 att ”väldigt lite” har gjorts de senaste tio åren.
Den sjukskrivna studenten hamnar i ett dilemma. För varje dag med frånvaro och missat seminarium växer arbetshögen som hon måste komma i kapp efter sjukskrivningen. Det är givetvis ett mindre bekymmer för den med blott några veckors frånvaro, men för studenten med utmattningssyndrom – vanligen heltidssjukskriven i minst sex månader – blir frånvaron till slut kontraproduktiv.
En statlig utredning från 2018 listar många svagheter med nuvarande system och efterlyser bland annat ett större rehabiliteringsansvar från myndigheter. Inte minst studentens egen institution kan bidra med en studieplan som anpassas till studentens särskilda behov. Exempelvis möjligheten att läsa i kapp studierna i lägre studietakt och få extra handledning.
Det finns alltså mer att göra för en sjukskriven student. Tomma fraser som ”tänk på dig själv” eller ”prioritera sin hälsa” fungerar inte som råd, eftersom det ena (viljan att prestera) står i konflikt med det andra (utmattning, depression).
Lösningen på studentens dilemma är – enkelt uttryckt – att andra har drivkraften att hjälpa henne.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
