Vad ska man göra om man upptäcker att alla man träffar har samma bakgrund, ålder, intressen och frisyr som en själv? Kanske är det dags att flytta in i en korridor – i alla fall om man tar Lundagårds studentlivskrönikör Solveig Nycander på orden.
Vad kan få en gamer, en Proust-fantast och en fotbollstjej att kolla på Bonde söker fru tillsammans?
Du gissade det: korridorsboendet.
I studentlivet blir det lätt ganska likriktat. Det är en naturlig – men inte alltid önskvärd – effekt av att många väljer utbildning efter intresse, och sedan andra engagemang utifrån ungefär samma intresse.
Jag gjorde precis det. Utan att jag riktigt hade förstått hur det gick till så var alla jag träffade om dagarna samhällsintresserade 20-åringar från Stockholm med typ samma frisyr. Inget fel med det, men när en LTH:are känns lika exotiskt som en fransman ringer ändå varningsklockorna. Just därför är korridorer bland det bästa i studentlivet.
Det fina med korridorer är att den gemensamma nämnaren – oftast antal ködagar hos AF Bostäder – är rätt så liten. Ofta är det en ganska brokig skara människor som tvingas samsas om alltifrån duschar till ugnar och som på köpet får en rätt så intim inblick i varandras liv. Och för det mesta går det väldigt bra. Efter att ha bott i tre olika korridorer är jag till och med beredd att påstå att det allra bästa sättet att lära känna nya personer är att flytta in med dem.
Nu vill vän av ordning kanske påpeka att inflytt i vissa fall kan vara ett väldigt olämpligt sätt att lära känna nya personer. Till exempel kan olika syn på städning – något så simpelt som vad som är rent och vad som är smutsigt – vara en konfliktfylld vattendelare. Jag hör er! Men eftersom en av mina superkrafter råkar vara att leva obrytt i smutsiga miljöer tänker jag inte väga in er åsikt i min egen anekdotiska bevisföring.
Däremot kan jag personligen intyga att det inte går att vara annat än välvilligt inställd till den människa man sett stappla runt 07:00 med tilltufsat hår och tröjan ut och in. Jag kan också gå i god för att ingen tacksamhet är större än den man känner gentemot personen som, när man påbörjat sin middags-omelett och insett att äggen är slut, erbjuder sina.
Att bo i korridor är inte helt olikt prövningen som deltagarna i SVT:s program Gift vid första ögonkastet utsätts för. Precis som i korridorer flyttar totala främlingar in hos varandra, men med ambitionen att bli ett kärlekspar. Och det verkar fungera ganska bra. I senaste säsongen var det en 67 procent success rate!
Något högre chans till romans än vad det verkar vara i AF-korridoren, men sen är ju paren i Gift vid första ögonkastet också ihopsatta med hjälp av experternas superavancerade personlighetstester. Och det är ju en himla tur att vi inte placeras i våra AF-bostäder utifrån några sådana. Det hade verkligen förstört allt. Då hade gamern, fotbollstjejen och Proust-fantasten med största sannolikhet aldrig suttit och kollat på Bonde söker fru tillsammans.
