Studietiden vid svenska universitet blir allt längre. En konsekvens är att var tredje läkarstudent saknar studiemedel för programmets samtliga terminer. Ändå lyckas regeringen att glömma behovet av studiemedel under längre tid i sin senaste budget, skriver Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Marcus Rossheim.
Min förra text i Lundagård handlade om studentens ökade risk för långtidssjukskrivningar. Det långa tidsperspektivet kvarstår när jag den senaste tiden reflekterat över studenter som läser långa utbildningar. I informationssamhällets tidevarv framstår den längre studietiden som både nödvändig och positiv.
Problemet är att dagens system för studiestöd inte är anpassat för detta. Studenter har maximalt 240 veckor att använda till sin högre utbildning. Detta är särskilt olyckligt för alla studenter som sedan hösten 2021 började läsa det nya läkarprogrammet, då utbildningen förlängdes till motsvarande 240 veckor (12 terminer).
Inget utrymme för andra kurser, med andra ord. Saknas det läkarstudenter som vill läsa medicinhistoria, språk eller litteratur?
För att få svar på min fråga hör jag av mig till Martin Macek, ordförande för läkarstudenternas riksorganisation.
”Det finns både sådana läkarstudenter och även de som läst till exempel tekniskt basår för att bli behöriga för läkarprogrammet som drabbats”, svarar Martin Macek i ett mejl.
Det är utbildningsministern som är ansvarig för studiefinansieringen. Kanske saknas det personliga erfarenheter kring det här med lång studietid? Vid en närmare eftersökning visar det sig vara precis tvärtom.
Sveriges tidigare utbildningsminister, Anna Ekström läste först historia 1980, innan hon tog sin Jur. kand., 1988. Även Mats Persson, vår nuvarande utbildningsminister, kan det här med att studera länge. Han studerade i sex år – exklusive tio år som forskarstudent – innan han tog sin magisterexamen 2005.
Mot bakgrund av de senaste ministrarnas långa studietid, kanske lösningarna äntligen är på väg?
Läkarförbundet konstaterade härom veckan två saker; 1) var tredje läkarstudent saknar studiemedel för hela studietiden; 2) det saknas initiativ från regeringen att lösa problemet.
Mina eftersökningar leder knappast till större klarhet. Till sist skickar jag (via pressekreteraren) ett mejl till Mats Persson och frågar om regeringen har några planer på att ge läkarstudenterna fler veckor med studiemedel.
I skrivande stund har varken Persson eller hans departement återkommit.
Kanske ligger mitt mejl och skräpar i en hög som – tillsammans med sina egna erfarenheter – utbildningsministern redan glömt.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
