Vapentokiga kvinnor, typiska uppsalabarn och polis med hårfetisch. Lundagårds Johan Larsson har sett Boelspexarnas nyskrivna spex "Cumann na mBan".
Titel: Cumann na mBan
Orginaluppsättning: 2023
Visas: 13-15 oktober, Stora salen, AF-borgen
Året är 1916 och frihet från det brittiska herraväldet gläntar på dörren hos de irländska patrioterna. På ett hemligt möte har föreningen Cumann na mBan precis knäckt en plan för hur de ska smuggla in vapen för att befria Irland. Planen är simpel på papper: en tysk ska smuggla vapen genom att ta färjan till Irland och det enda han begär i utbyte är en ko. Det är dock aldrig så simpelt under spex. Kaptenen är full, en smart fyraårig kleptoman springer runt och självklart är polisen hack i häl. Det är ett äventyr från början till slut.
Boelspexets tydliga karaktär av att vara ett kvinnligt spex undkommer ingen. Skämten spelar ofta på de könsstereotyper som finns i samhället med skämt som ”inte alla män” och en kvinna som ställer sig upp och skriker för att hon inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet. Det som verkligen går hem hos publiken är den tyska smugglaren Werner. Karaktärens fantastiska brytning och skådespel på scen verkade få alla att nästan trilla av stolen. Det enda som sänker framträdandet på scenen är manuset som trots att det är bra hade behövt något lite extra för att göra Cumann na mBan till något verkligen speciellt. Detta säger dock mer om hur hög lägsta nivån är i Lunds spexscen snarare än kvaliteten på manuset för detta spex.
Kvällens höjdpunkt var den musikaliska delen av spexet. Inte bara att sången var bra och kreativ utan även i den passande och genomtänkta koreografin. De lyckas med detta genom hela spexet trots att varje kuplett baseras på allt från irländsk folkmusik till rock. Även omtagen av kupletterna var för det mesta kreativa och passande för berättelsen. Om än lite svåra att höra på grund av en obalans av ljudnivån mellan orkester och artister. Orkestern sken dock med sin variation av instrument. Sittandes från trappan till scenen kunde jag skåda en triangel, en gurio, rörklockor och mycket annat. Orkestern används även utanför kupletterna för att ge varje scen det lilla extra.
Foto: Johan Larsson
Spexet lyckas med att inte vara kontroversiellt – ibland kanske lite för bra. Cumann na mBan utspelar sig i ett Irland där förtryck och kolonialism var högst närvarande. Genom att inte visa eller nämna det förtryck som faktiskt existerade på Irland så förbigår Boelspexet den problematiken. Om detta är en förminskning av det historiska lidandet kan bara de som genomgick det svara på. Från publikens sida tror jag föga tänkte på denna aspekt. I slutändan kanske det inte är en komedis roll att lyfta de frågorna.
Cumann na mBan är ett bra spex med fantastiska karaktärer, kupletter och allt annat som gör ett spex till ett spex. Problemet för Boel är inte deras egen kvalitet utan den höga nivån på de andra spexen. För mig drunknar de i ett hav av fantastiska spex som är lika bra som deras egna. Både jag och publiken hade kul, vi skrattade och det borde väl vara tillräckligt. Eller har man blivit så bortskämd att bra inte längre räcker för att vara bra?
