Vid 19-tiden på måndagen öppnade en man eld med ett automatvapen och dödade två svenska medborgare. Belgiska federala åklagarmyndigheten uppger att motivet till attacken var offrens svenska nationalitet. Lundastudenten Daniel Treviño var en av svenskarna på plats på Kung Baudouin-stadion i Bryssel under terrorattentatet.
Matchdagen inleddes som vanligt för många supportrar, med förväntan och spänning i luften. Daniel Treviño, som läser till socionom vid Lunds universitet och gör praktik i Bryssel, var en av många svenskar som tagit sig till EM-kvalmatchen mellan Sverige och Belgien.
Resan till arenan var planerad med kollektivtrafik, och Daniel Treviño märkte tidigt av det stora antalet svenskar som samlats för evenemanget. Där samlades glada fans, många iklädda svenska färger, och stämningen var hög.
När de steg in på arenan, genomgick alla supportrar en noggrann visitation, där deras väskor och kläder granskades. Det var precis innan matchen skulle börja som Daniel Treviño och hans vänner började få hintar om att något allvarligt hade hänt utanför arenan. Mobiltelefonerna började pipa med oroande meddelanden, men de visste ännu inte vad som hade inträffat.
Efter en stunds förvirring fick de veta att det hade varit en skjutning i närheten. Snart började uppgifter spridas om att gärningsmannen var ute efter svenskar.
– Fotbollen var redan körd från första början. Man tappade fokus helt på den vilket var synd, för det var en bra match, den halva vi såg, säger Daniel Treviño.
Under matchen fortsatte de att ta in nyheter från olika källor, inklusive svenska och belgiska nyhetssidor samt samtal med vänner och familj. När matchen avbröts i halvtid fick de vänta länge på besked om vad som skulle hända härnäst.
Nästan två timmar gick innan de belgiska supportrarna kunde lämna arenan och svenskarna fick besked om att de skulle få komma in och värma sig i pressrummet, där de svenska spelarna och lagledningen mötte dem. Efter ytterligare en dryg timme kunde de evakueras med poliseskort till sina boenden.
Men Daniel Treviño beskriver ändå stämningen som god under de timmar de fick vänta.
– Alla försökte vara glada och hålla humöret uppe. Det var ramsor som gick runt och vi gjorde ”vågen” ända in till midnatt.
Nu har det gått ett par dagar sedan terrorattentatet i Bryssel där två svenska supportrar dödades. För Daniel Treviño har det inte riktigt hunnit landat än.
– Det är svårt att relatera till det för man tror aldrig att man ska vara så nära det själv, utan man tänker ju alltid att det är sånt som händer andra. Men tro fan att man står mitt i centrum på en arena och väntar på att bli evakuerad av polis. Det är surrealistiskt.
Samtidigt är Daniel Treviño fast besluten att inte låta händelsen hindra honom från att fortsätta leva sitt liv. Han har redan åkt tunnelbana och rört sig i staden efter dådet, trots ovissheten om vad som kan komma i framtiden.
– Man ska aldrig glömma det som har hänt, men inte heller sitta och älta det. Tänka på vad som hade kunnat hända, att det hade kunnat vara jag. Jag tror inte att det är så hälsosamt. Det är bara att försöka gå vidare, säger Daniel Treviño.
