Under allhelgonatid tittar Lundagård närmre på döden, och ser därigenom också livet i klarhet. Det skriver Lundagårds redaktör Isak Aho Nyman i ledaren för Lundagård nummer 7 2023.
På många kyrkogårdar runtom i Sverige står det ovanför ingången: ”tänk på döden”. En påminnelse om att den kristna tron ser döden som evig och livet som något tillfälligt. Trots det både makabra och tungsinta i uppmaningen har jag som icke-troende också alltid sett något hoppfullt i denna uppmaning.
När Lundagårds redaktion färdigställer den tidning du nu håller i handen är det allhelgonahelg i Lund. Nere på Botulfsplatsen springer barn utklädda till spöken och vampyrer, på kyrkogårdarna brinner ljus för de som lämnat sin plats på jorden.
Vad är vikten av att göra en studenttidning med dödstema? Behövs fler påminnelser om döden? Räcker det inte med de konstanta rapporter från krig, gängvåld och naturkatastrofer som visas på våra skärmar?
För visst ser och upplever vi i dag mer död genom våra nyhetskanaler och sociala medier än vad någon människa kan mäkta med. Vår avsikt med det här numret är att erbjuda någon form av hjälp i att omfatta vad döden innebär, så gott vi kan.
Läs exempelvis om Joacim Ernstsson, handbollsspelaren vars hjärta stannade mitt under en match. Eller om Sankt Lars hospitals gamla begravningsplats, där de som ingen ville kännas vid begravts. Personer som först nu börjar få någon form av upprättelse. Vi har också träffat sex personer som möter döden varje dag i sitt arbete, från präster till läkarstudenter och krematoriearbetare.
Vi ville också ta fasta på den kulturella uppfattningen av döden, och titta närmre på hur vi tänker oss den genom konst och samhällsfenomen.
Vi begav oss ut till Hovs hallar, där en av världshistoriens mest ikoniska framställningar av döden kommit till. Vi begav oss också på upptäcksfärd genom nyandligheten för att undersöka dödsbegreppet bortom traditionell religion. Och så följde vi med två killar som utövar extremsporten ”dödshopp” för att se varför människor frivilligt utsätter sig för faror och risker i sina annars relativt säkra liv.
Jag vet inte om vi kommer fram till några definitiva svar, men kanske är det inte heller något att förvänta sig av döden. Kanske kan vi inte göra mer än att tänka på den.
Om det här numret får dig att tänka på döden så hoppas jag att du i det också tänker på livet. Tänk på tiden som går och tänk på värdet av den när den passerar. Vi rår inte på att mota döden i grind, men kanske kan vi försöka lära känna den lite medan vi lever. Kanske blir vår tid på jorden lite mindre skrämmande då.
Här kan du läsa hela tidningen i digitalt format!
