Samhällsnytta, färdighet eller intresse? Lundagårds studentlivskrönikör Solveig Nycander funderar på hur man ska tänka när man väljer studier och yrke.
Häromveckan bläddrade jag i min kompis kursbok. Till skillnad från mig, som har läst på de humanistiska och statsvetenskapliga fakulteterna, går hon på LTH.
Den första sidan jag slog upp visade ett tak i genomskärning – vilka material som används och de optimala proportionerna mellan dem. En våg av avundsjuka gick genom min kropp.
Känslan uppstod inte för att jag också vill utforska byggteknikens alla dolda konster. Svartsjukan berodde på att taket var så konkret och uppenbart viktigt. Det står bortom rimligt tvivel att någon (helst många) måste lära sig allt om husfasader – ingen vill leva i ett samhälle där taken ramlar in.
Tyvärr har jag inte alltid känt samma brännande relevans under min egen utbildning. Det har varit både kul och spännande att få ta del av olika tankar och resonemang kring människan och samhället, men ibland undrar jag vad jag ska göra av det.
Är det verkligen med denna, något förbättrade, förmåga att se olika perspektiv och förstå avigt formulerade texter som jag ska bidra till samhällsnyttan och betala av CSN-skulden?
Jag är övertygad om att det behövs personer som arbetar med kultur och samhällsfrågor. Utan samhällsforskare och journalister skulle det vara omöjligt att bilda sig en meningsfull politisk uppfattning. Och vad vore livet utan biobesök, böcker och poddar? Tråkigare, tycker nog många.
Men faktum kvarstår – om kulturarbetarna eller statsvetarna försvann så skulle det inte leda till en lika omfattande samhällskollaps som om alla ingenjörer gick upp i rök. Då skulle hela infrastrukturen haverera. För att inte tala om den totala panik som en strejk från alla Sveriges lärare eller sophämtare skulle utlösa.
För en person med lite Messias-komplex är den här insikten tråkig. Så pass tråkig att jag har funderat på att byta spår. Jag vill att det ska vara viktigt för någon att jag gör mitt framtida jobb bra. Vad ska annars motivera mig?
Sluta gnäll och byt spår då, kanske du tänker.
Men efter att ha övat på breda spaningar i snart fyra terminer kan jag komma med följande slutkläm:
För att fungera bra måste samhället ha personer som gör en massa olika saker. Även sådant som bara har betydelse för ett fåtal och där nyttan inte är så konkret. Bäst blir det om alla väljer något de är bra på– eller något de tycker är så pass kul att de vill lägga tid på att öva upp sina färdigheter. Därför kan jag (bland mycket annat) utesluta ingenjörsprogrammet – för allas vår säkerhet. Vi vill ju inte att taken ska ramla in.
