Den 24 oktober 2014 drabbades handbollsspelaren Joacim Ernstsson av ett plötsligt hjärtstopp under en match. Tidigare i år stannade hans hjärta igen. Trots snart tjugo år av hjärtkontroller inom svensk elitidrott har antalet incidenter inte minskat. Varför är det så svårt att upptäcka vilkas hjärtan som riskerar att sluta slå?
Det är nästan på dagen nio år sedan Joacim Ernstssons hjärta stannade. Lugi Handboll ligger under mot gästande IFK Kristianstad efter 13 minuters spel när Joacim Ernstsson springer och hämtar bollen för att lägga ett frikast.
– Jag minns att jag blev yr och satte mig ner. Sedan blev allting svart, säger Joacim Ernstsson.
– När jag slår upp ögonen igen slår hjärtat jättesnabbt, vilket är väldigt konstigt eftersom jag inte har någon minnesbild av någonting.
Enligt statistik från Läkartidningen och Svenska Dagbladet drabbas en till tre personer per 100 000 invånare i Sverige av hjärtstopp årligen. Risken är två till tre gånger högre för den som elitidrottar. Av de som drabbas utanför sjukhusmiljön överlever bara omkring en av tio personer.
Tidigare under säsongen, på väg till en bortamatch i Göteborg, fick Lugis busschaufför ett plötsligt hjärtstopp. Lagets sjuk- gymnast fick köra bussen åt sidan och göra hjärt-lungräddning på busschauffören. Han överlevde.
Till följd av incidenten fick laget, bara veckor innan Joacim Ernstssons kollaps, en genomgång om hur de skulle gå tillväga vid händelse av ett hjärtstopp.
När Joacim Ernstsson föll ihop i matchen mot Kristianstad rusade därför hans lagkamrat Jonatan Leijonborg till defibrillatorn samtidigt som deras tränare, en gammal brandman, påbörjade hjärt-lungräddning. På läktaren fanns dessutom fyra sjuksköterskor och två specialister från hjärtintensiven vid Universitetssjukhuset.
– Förutsättningarna för att det skulle gå bra var optimala. Det var bättre att få hjärtstoppet i arenan än på akuten egentligen. I arenan tittade ju alla på mig.
Efter olyckan fick Joacim Ernstsson en ICD, en implanterbar defibrillator, inopererad. Det var dock inte hans första besök på hjärtintensiven. Tidigare under 2014, i samband meden match mot Alingsås, rusade hans hjärta.
– Jag genomgick alla undersökningar som var rimliga att göra då. Jag har gjort ultraljud och screeningar tidigare, samt extra kontroller eftersom jag har spelat i landslaget, men man kunde inte se något som var fel.
Sedan 2005 rekommenderar Riksidrottsförbundet att samtliga elitidrottare i åldrarna 16-35 år ska genomgå screening-kontroller. En hjärtscreening innefattar familjehistorik om plötslig och oklar död och andra illavarslande symtom, en klinisk undersökning och EKG. Kontrollerna till trots har förekomsten av hjärtstopp inom svensk elitidrott inte minskat.
– Efter Kristianstadincidenten gjorde man en magnetröntgen av hela hjärtat. Då kunde man se att det fanns ärrvävnad som möjligtvis kan ha lett till att det blev ett signalfel som gjorde att hjärtat rusade. Men det är inte säkert, säger Joacim Ernstsson.
Sedan blev allt svart.
David Mörtsell, doktor i kardiologi vid Lunds universitet och överläkare vid Universitetssjukhuset i Lund, pekar på två sannolika skäl till varför det är svårt att upptäcka vilka som löper risk för att drabbas av hjärtstopp.
överläkare vid Lunds Universitetssjukhus.
Foto: Privat.
– Den vanligaste orsaken till hjärtstopp hos i övrigt friska idrottare är att man har en förtjockad hjärtmuskel. En förtjockad hjärtmuskel i ett tidigt stadium påminner väldigt mycket om ett idrottshjärta, som också har kraftigare hjärtväggar och större volym. Ibland är det inte förrän man följer en person under ett antal år som man kan avgöra om ett hjärta avviker från ett vanligt idrottshjärta, säger David Mörtsell.
– Den andra viktiga förklaringen är att de flesta hjärtstopp dyker upp hos individer som aldrig har haft skäl att misstänka att de är sjuka på något sätt och därför inte har varit i kontakt med sjukvården. Då är det svårt för sjukvården att i förväg undersöka om det finns någon risk.
David Mörtsell poängterar också att de flesta fallen inte uppdagas i de stora klubbarna. De flesta hjärtproblemen dyker upp på junior- och korpennivå. De verksamheterna har inte samma krav på att genomföra screening-kontroller.
Borde screeningverksamheten utvidgas så att den omfattar fler än bara elitidrottarna?
– Det är en svår fråga. Antalet fall är ganska få, och det ska vägas mot den enorma arbetsin- satsen som skulle krävas om även mindre klubbar skulle screena alla aktiva när de kommer upp i 15-16-årsåldern.
– Som enskild läkare tycker jag att man ska screena fler. Om man, i de övre tonåren, kom- mer upp i en grupp där man satsar mer och har en träningsdos på mer än fyra-fem gånger i veckan är det rimligt att individen ska screenas med EKG, det är en ganska enkel åtgärd. Kombinerar man ett sådant test med hälsointervjuer har man goda chanser att hitta riskindividerna.
I maj, tidigare i år, stannade Joacim Ernstssons hjärta igen när han spelade padel.
– Det var samma sak som för nio år sedan. Jag kände hur jag började domna av och sedan svimmade jag.
ICD:n gjorde sitt jobb och den gamla landslagsspelaren återfick medvetandet efter bara ett par sekunder.
Vågar du idrotta och träna som du vill i dag?
– Ja, jag har inga egentliga restriktioner. Det har nog varit jobbigare för min familj. Min fru är ju inte supersugen på att jag ska spela padel igen. Samtidigt så behöver både den mentala och fysiska hälsan motionera och jag älskar att idrotta. Det går inte att gå runt och vara rädd hela tiden.
Joacim Ernstsson klappar med handen ovanpå hjärtat där ICD:n sitter inopererad.
– Och jag har ju trots allt en livförsäkring.
