Mode och klädesplagg har på senare tid spelat en viktig roll i debatten om den gängkriminelles livsstil. Kritiker har bland annat oroat sig för att den generella lyxkonsumtionen göder de gängkriminella och specifikt deras faiblesse för jackor. Lundagårds kulturkrönikör Andreas Siotis frågar sig: är det verkligen lyxprodukter eller bara statusprylar med streetcred?
I DN (2/11) intervjuas modevetaren Paula von Wachenfeldt om varför vi människor dras till lyx. Lyxen används för att väcka beundran hos andra, skriver hon. Samtidigt menar von Wachenfeldt att det finns en allvarlig baksida när lyx används för att visa överlägsenhet i samband med kriminella handlingar. Pengarna kommer snabbt in och åker likaså snabbt ut.
Domen mot den 16-åriga skytten för hämndskjutningen på en sushirestaurang i Skogås föll i torsdags. Brottet blev omtalat då gärningsmannen poserade på bild med en bunt sedlar – närmare bestämt 85 000 kronor. Med pengar i hand från beställningsmordet åkte han direkt till NK i Stockholm och köpte en jacka från märket Moose Knuckles för drygt 4 000 kronor.
Lyx och statusprylar bär olika premisser med sig. I stället för en synlig logga har den tysta lyxen eftertraktade attribut som hantverksskicklighet och högkvalitativa material. Det är dessa egenskaper som betonas i Susanne Ljungs krönika i DN (16/11). Där pratar hon om att en cardigan med långa ärmar och fickor utstrålar ”mys och makt“. De är moderiktiga och ett alternativ till, och som bärs som kavaj av män i maktställning. Detta kallas quiet luxury eller tyst lyx, ett samtida begrepp och en trend som betonar en återhållsam elegans.
Trenden quiet luxury grundar sig inte på disponibla inkomster utan snarare om att ge sken av att en familj haft en ekonomiskt bekväm tillvaro i flertal generationer. I rådande lågkonjunktur används tyst lyx för att representera en look som alltid är gångbar och ger stabilitet i en oförutsägbar ekonomi. Stilen ska signalera en slags ärvd elegans där plagg utan loggor framhålls, som avskalade polotröjor från Filippa K, crêpeblusar och ullkavajer. Poängen är helt enkelt att inte se vräkig ut, fastän du har lagt X antal tusen på en outfit.
Synen på lyxartiklar har förändrats i takt med att en bredare massa fått tillgång till dem. Den tysta och goda lyxen inspirerar till planerade och väl utvalda inköp, medan den dåliga lyxen föregås av ett plötsligt kassaflöde och impulsivt spenderande. Det kan vara den förutnämndes jacka för blodspengar eller en Louis Vuitton-väska som man köper på avbetalning. En annan jämförelse till den goda lyxen kan vara en klocka från Cartier eller Omega, en investering som kommer att ge avkastning i framtiden – och ännu bättre – en släktklenod som vandrar genom flera generationer.
Om gängen verkligen präglades av lyxkonsumtion som den ser ut i dag hade de kanske vandrat runt i mysiga cardigans i stället för dunjackor. Bara tiden får utvisa om en kashmirkofta blir det nya svarta i de kriminella kretsarna.
