Magdalena Andersson, Socialdemokraternas partiledare och ledare för oppositionen gästade under onsdagen Studentafton. Lundagårds Thea Sandin har upplevt en mer humoristisk sida av partiledaren, men med samma socialdemokratiska politik som tidigare.
Magdalena Andersson träder in i Universitetsaulan med ett artigt leende och stram framtoning. Väl framme på scenen inleder hon kvällen med att tala om alla de utmaningar som Sverige står inför, med gängkriminalitet, inflation, ekonomiskt svårt läge och ökande polarisering. Hon nämner dessutom Israel-Palestina-konflikten och citerar FN:s generalsekreterare António Guterres uttalande om att ”Gaza håller på att bli en kyrkogård för barn”. Man får känslan av att hon snart måste vända på det här, annars blir det för mörkt, och det gör hon.
På klassiskt socialdemokratiskt manér talar hon om vikten att stå upp för ett Sverige för alla och att svenskar har tagit sig igenom svåra tider förut och att vi ska göra det även denna gång, så länge det kraftsamlas gemensamt. Hon försöker även poängtera vikten av utjämnande åtgärder och att ett ojämlikt land aldrig kan vara ett enat land. Den som har lyssnat på Magdalena Andersson i andra sammanhang blir alltså inte särskilt förvånad av något hon säger i sitt första anförande.
Sedan träder studenterna Sofie Andersson och Hannes Romare upp på scen, de är kvällens moderatorer och aktiva i Studentafton. Till en början är de båda lite stappliga. Det kryper nästan i kroppen på mig när deras pauser blir onödigt långa, men det är också effektivt. Även Magdalena Andersson verkar vara obekväm och omskakad till en början. Hon ursäktar sig efter att hon sagt att Socialdemokraterna har varit särskilt duktiga på att ta fram bra politiker, för hon vill inte låta självförhärligande. Under kvällens gång blir alla på scenen mer bekväma i kläderna och de långa pauserna ersätts av skratt och glada miner när Magdalena Andersson bjuder på rappa svar.
Socialdemokraterna har nyligen bytt ut sina ledord till ”respekt, gemensam ansträngning och rättvisa”. Den ena moderatorn Hannes Romare tar upp detta byte:
– Om jag får vara lite fräck så skulle jag säga att de nya ledorden är lite borgliga, säger han.
Varpå Magdalena Andersson självklart svarar att hon inte håller med och hävdar att rättvisa väl ändå inte är borgerligt. Samtidigt anser jag inte att hon ger tydliga svar på många av de frågor som handlar om Socialdemokraternas politik och ideologi. En stor kritik mot Socialdemokraterna har varit bristen på klassisk socialdemokratisk politik, så som skattereformer, radikal utjämningspolitik och satsningar på välfärden. Jag hade önskat mer konkretisering av den socialdemokratiska politiken och mindre abstrakta visioner för framtidens Sverige.
Dock går det inte att ta ifrån Magdalena Andersson att hon är rödare än hennes gråa rykte. När hon får frågan om vad hennes drivkraft är så svarar hon: Ilska! Hon visar känslor och är arg över all den orättvisa hon ser i världen, alla krig och konflikter, gängkriminaliteten i Sverige och allt annat hon ser som fel i dag. När moderatorn Sofie Andersson frågar om det inte är jobbigt att vara arg och om hon önskar det var möjligt att stänga av ibland blir Magdalena Anderssons svar lugnt:
– Nej, då åker jag bara i väg och klättrar med min man.
