Det behövs en bredare syn på kompetens hos nyutexaminerade. Framtidens rekryterare bör hjälpa företag att inse värdet i en utbildning inom humaniora, skriver Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Marcus Rossheim.
Varför får nyblivna alumner inom humaniora allt svårare att komma in på arbetsmarknaden?
Enligt intresseorganisationen Svenskt Näringsliv är det universitetens fel och särskilt de humanistiska utbildningarna vilka inte är förankrade i behoven på den svenska arbetsmarknaden. Det är därför ”tre av tio rekryteringsförsök misslyckas” och att en stor andel företag ”tycker att högskoleutbildningar brister i relevans”.
Bristen på ”relevant” utbildning, behöver däremot inte bero på den högre utbildningen i sig. Det är möjligt att ett företags antagande om vad denna relevans består i kunde vara onödigt enfaldig och odynamisk. Det leder oss till frågan om med vilka glasögon rekryteraren läser jobbansökningar och meritförteckningar?
I kandidatprogrammet Human Resources i Lund specialiseras studenterna i sociologi, beteendevetenskap och handelsrätt för att möta de utmaningar som en föränderlig arbetsmarknad innebär. Men hur relevant är personalekonomi i en tid av ständiga paradigmskiften?”
Ett exempel. Den 16 mars 2020 kunde en lärares kompetens var självklar att bedöma på pappret. När Folkhälsomyndigheten nästföljande dag förbjöd samtliga gymnasieskolor och lärosäten att bedriva utbildning i sina lokaler, blev helt plötsligt den lärare som var erfaren inom distansundervisning – Zoom, Canvas och så vidare – en ännu mer eftertraktad kandidat.
Liknande exempel kan handla om Brexit och EU, Ukrainakriget, konflikten mellan Israel och Palestina, miljön och hållbarhetsfrågor. Någon kanske minns företagens nervositet då GDPR skulle börja gälla?
Det är möjligt att alumner inom humanioras ämnen underskattas i rekryteringsprocesserna, av det banala skälet att rekryteraren som läser jobbansökningarna inte vet vad dessa utbildningar handlar om, varför relevansen torde vara svår att bedöma. Enklare blir att följa formulär 1A och anställa den kompetens som ”funkar” idag. Den ekonomiska risken att efterfrågan är något helt annat imorgon, kan lösas med ”flexibla” arbetsvillkor och särskilt färre tillsvidareanställningar.
Om det är någon högre utbildning som behöver en ”bakläxa” kunde det vara Human Resources. Morgondagens rekryterare behöver hjälpa företag att förstå värdet i en utbildning inom humaniora. Humanister studerar filosofi, teologi och historiska perspektiv. Denna mångsidighet skapar en särskild förmåga att sätta sig in i och förstå olika människors förståelsehorisonter.
Ett företags humankapital torde därför vara mer förberett på morgondagens utmaningar, om alumner inom humaniora ingick i deras kunskapsportfölj.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
