Den 25 november spelade indierockbandet Solen på Blekingska Nationen i Lund. Lundagårds Maria Müllern-Aspegren träffade bandet för att diskutera studentspelningar, ekonomiska bandvärvningar och att inte vilja ingå i en genre.
Soundchecken är i full gång när jag stiger in på Blekingska nationen. Förtroendevalda springer runt i en tyst koncentration och förbereder för kvällens stundande spelning. Indierockbandet Solen har nyligen släppt sitt femte album, Idolen, och i kväll är Lund dagens turnéstopp.
Solen föddes inte ur ett komiskt hopkok av stoft och gas, utan under aningen mer alldagliga omständigheter
– Jag tror det var någon fest som vi bara, ska vi inte starta ett band? säger Erik Hillborg, gitarrist och sångare.
– Jo jag kommer ihåg, det var lite så att jag stod med tindrande ögon medan de snackade och jag bara, oj, nu ska jag få vara med i ett band, instämmer Gustav Karlsson, gitarrist.
Bandet började som ett löst rep i en gymnasiepojkes korridorsrum, och det skulle ta ett tag innan idén tog fart på allvar, berättar Erik.
– Andra gången vi spelade var ett år senare, en rätt lång paus mellan repen.
– Historien var att jag var för dålig och behövde öva, inflikar Gustav.
Solen har inte alltid haft den konstellation vi ser i dag, och Johan Kilström, keys/gitarrist, tillkom (bland annat) på grund av en tillfällig ekonomisk kris.
– Vi anställde honom som livemusiker en vår. Det var kul att spela med Johan, och i slutet skulle vi betala honom men vi hade inte råd. Så då frågade vi om han ville vara med i stället, säger Erik.
Johan nickar:
– Jag fick blommor också!
Vi är lite poppigare i vårt nya album
Solen har stor musikalisk spännvidd och ett sound som är svårt att tillskriva en enda genre, något som medlemmarna medvetet eftersträvar. De tar avstamp i nittiotalets alternativa rock, med favoriter såsom Dinosaur Jr och Sonic Youth, men inspirationskällorna skiftar mycket från ett album till ett annat, berättar Gustav.
– Jag tycker vi är ganska breda i musikstilen, vi är lite poppigare i vårt nya album, det har varit genomgående. Men vi har ju också haft rätt olika referenser för dessa åtta låtarna, någon har sagt en artist från ett årtionde, och så har någon annan haft någon annan. Men det är inte så mycket dötid på den här skivan.
blandning av genrer och influenser.
Foto: Hanna Sörqvist
– När man var yngre var det ofta enklare att veta hur man inte ville låta, konstaterar Erik.
Vad är då Solens antites? Om man ska tro Gustav: gubbrock.
– Jag kom från att ha lyssnat på väldigt mycket sextiotals-rock, och hade lärt mig gitarren genom att planka låtar från typ The Hives, lite bluesig rock, och det fick man inte spela med Solen. Så allt jag hade lärt mig, som jag övat på, fick jag inte köra.
– Det får man fortfarande inte göra, säger Nils Dahlqvist, keyboardist och basist, med ett skratt.
Johan inflikar:
– Fast nu har vi börjat med rullande trummor och sådant. När jag kom med lyssnade ni typ bara på Kraut [en tysk musikgenre som bland annat kännetecknas av snabba och repetitiva trumkomp, reds.anm.]. Verkligen att spela rakt på ettan, sextondelar, aldrig någonsin ”här är det rock and roll”. Bara rock.
Bandet hoppas att deras nya album ger lyssnarna en känsla av samhörighet, men vill inte vara mer specifika än så. I stället för specifika känslotillstånd ämnar de mer att skilja scener och platser. Budskapet ska inte skriva lyssnarna på näsan, menar de.
– Ärligt talat så är det rätt skönt att släppa sådant, vad de ska känna. Inte vår business liksom, säger Erik. Johan fortsätter:
– Det är ju kul när det blir upp till i lyssnarna också. Alla författare säger att halva boken skapas i mötet med läsaren, och det är väl så med musiken också
De håller alla med om att studentpubliken är speciell att spela för.
– Det känns lite bjussigt, kanske i synnerhet nu när det är en lördag, lördag natt, med promillen, säger Nils.
Johan håller med.
– Det blir ju också att man i lite låtvalen väljer lite annorlunda. Vi står inte och spelar ballader hela kvällen, för folk vill liksom inte höra det. Stämningen är så hög från början att vi måste köra rocks-settet. Men det är kul, då plockar man upp låtar som man inte spelat på ett tag.
