På Malmö Stadsteater skapas magi när Romeo och Julia gestaltar sin förbjudna kärlek med stumfilmsintensitet. Det tycker Lundagårds Elin Syuleymanova.
Titel: Romeo och Julia
Regi: Sargun Oshana
Medverkande: Klara Hodell, Rasmus Savic, Susanne Karlsson, André Gatu, Mari Götesdotter, Martin Hendrikse och Ramez Mhaanna
Scenografi, kostym: David Gehrt. Mask: Åsa Trulsson. Komposition, musik: Ramez Mhaanna
Var: Malmö Stadsteater, Intiman
Det är en kall decemberkväll i Malmö. Men inne på Malmö Stadsteaters Intiman möts jag av värme. Människorna kryllar omkring. Äldre damer i rött läppstift och vinglas i händerna. Ungdomar som skrattar. Men snart kommer det bli alldeles tyst för att få se kärleken uppstå mellan Romeo och Julia.
Tystnaden kommer inte bara från publiken. Likt scener från stumfilmer som Charlie Chaplin eller Buster Keaton sker skådespelet med häftiga rörelser, minspel och dramatiska sminkningar som berättar historien. Text i bakgrunden och pianot får det att flöda. Men jag är orolig. Kommer det vara tyst hela vägen igenom?
Men tystnaden bryts i stunden då Romeo (Rasmus Savic) och Julia (Klara Hodell) möts. Den svartvita världen blir plötsligt fylld med ljus. Den förbjudna kärleken mellan två personer från två släkter som hatar varandra. Som älskar varandra så mycket att döden är det enda som kan skilja dem åt.
Från scenen hör vi skrik, gråt, skratt och ljudet av kyssar. När det går från svartvita till färgsprakande, blinkande ljus får jag en känsla av att slungas in i en annan värld. Skådespelarnas närvaro och pianoakompanjeringen av Ramez Mhaanna får håret att resa sig på armarna. Framför allt en scen då Romeo skriker i sorg och bankar sig på bröstet. ”Hör ni? Jag trotsar er stjärnor!”.
I publiken möts kulturtanter och gymnasieelever. Raderna längst bak sitter ungdomarna dittvingade av sina lärare. Stundtals hörs deras viskningar och skratt. Men under den största delen av föreställningen är de knäpptysta och fångade av det som sker på scenen. För det som sker är magiskt, intensivt och berusande.
Regissören Sargun Oshana har sagt att han hade som vision att få oss att känna. Och känna gjorde nog varje person i publiken. Vi fick känna både på kärleken men också på historien om känslan av vad krig och förlust kan innebära. Stumfilms-konceptet blev är slagkraftigt – det spelar inte någon roll om människor är tysta eller skriker, om ingen lyssnar. Krig kan ta ifrån rösterna från människor men Romeo och Julia bröt sin tystnad med sin kärlek. Kanske finns det någon symbolisk lärdom i det?
Foto: Emmalisa Pauly
I andra akten förändras stämningen. Som att vi åker i en tidsmaskin från början till slutet på 1900-talet. Som en musikvideo från ett punkrockband. Det påminner lite om att det italienska bandet Måneskin är på scen. Skådespelarna blottar sina tatueringar, smetar ut sminket och drar av sig perukerna. Pianot blir till elektronisk musik, men berättelsen fortsätter vara minst lika vacker. Orden är poetiska och ibland oförståeliga men tillsammans med musiken kan vi alla finna ett sätt att känna Shakespeares berättelse.
”Speak now or forever hold your peace”. Efter 400 år med Shakespeare blir denna uppsättning av Romeo och Julias kärlekshistoria något alldeles extra. För vi känner alla till historien – de dör ju för varandra. Men i Intimans uppsättning berättas historien på ett nytt sätt. Och det blir något gränslöst, unikt och alldeles fantastiskt. En av mina absoluta favoritdelar är sången ”Kärleken är underbar” som återkommer flera gånger med ett ljuvligt pianoackompanjemang. En sång som jag gick och nynnade hela promenaden hem.
Publiken jublar och applåderar. Ljusen tänds. Doften av rökmaskinen ligger kvar i rummet. På vägen ut ser jag en äldre dam som väntar bredvid mig i kön till garderoben. Med en svart klänning, papiljottlockat hår, pärlörhängen och rött läppstift. Vi får ögonkontakt och hon ler. Jag ler tillbaka. Jag tror vi tänker samma sak. En lycka över att ha varit där ikväll. Och kanske också att vi båda blev lite smått förälskade i Romeo och önskade att vi fick vara hans Julia?
Romeo och Julia spelas på Intiman i Malmö fram till den 27 januari 2024. Det vill ni inte missa.
