Studentbladets Nathalie Koskinen avrundar årets brevväxling med Lundagård. I sitt sista brev skriver hon om hur lönlöst det är att försöka ändra sitt liv under december.
Hej Thea,
Tack för ditt brev! Förutom att framtiden för de romantiska förhållanden står på spel, så är det mycket annat som hopar sig i årets sista månad.
I ett mejl från en lärare nyligen läste jag rubriken ”Inlämningsuppgifternas dödlinje har ändrats”.
Dödlinje? Huh?
Det tog några konfunderade sekunder innan jag hade aha-upplevelsen om att det givetvis är en deadline det är frågan om. Jag har aldrig hört den raka svenska översättningen tidigare. Den låter så dramatiskt och ödesdiger, men jag gillar det på något sätt. December är trots allt månaden för alla deadlines.
Förutom vad som känns som hundratals akademiska deadlines på essäer och inlämningar, så är också deadlinen för höstens bästa program runt hörnet. Vem vinner Robinsonstatyetten och vilka bönder hittar den eviga kärleken?
Det är nog ett av mina tydligaste jultecken; att den årliga säsongen av Bonde söker fru tar slut. När det sista avsnittet sänds så vet man att jultomten äntligen kan hasa sig ur tv-soffan och börja jobba.
December är också den sista chansen att göra allt man hade satt på sin bucket list för året och att uppfylla sina nyårslöften. Det där inbjudande caféet man gick förbi för sex månader sen och lade på minnet kanske man ska ta och besöka. Eller skaffa det där gymkortet, eller läsa den där boken, eller faktiskt försöka förändra sina rutiner och matvanor.
Faktum är dessvärre att december, förutom att det är årets sista månad, kan vara det sämsta tillfället att försöka göra något åt sitt liv. Månaden är oundvikligen stöpt i samma form varje år.
Det är lillajul (lördagen före första advent i Finland), självständighetsfirande i form av tv-tittande, pepparkaksbak, redlösa julfester och sedan att ta tåget hem till föräldrarna och fira julen på samma sätt som alla ens tidigare levnadsår. Däremellan ska man studera och få allt inlämnat innan klockan ringer in för det nya året.
Det får bli konstaterat att det är för sent att ändra någonting då kalendern visar den första december. Vi får anförtro oss till den klassiska klyschan ”new year, new me” i stället.
