Ett klimatavtal har nu slutits vid COP28, men mer kan göras. Det finns konkreta åtgärder att vidta för att möta framtida energibehov och främja övergången till förnybara energikällor. Det skriver Elliot Borgstrand, klimatpolitisk talesperson för Liberala Studenter.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
I skrivande stund börjar COP28, FN:s stora klimatmöte, lida mot sitt slut. Och det är oklart och kanske inte särskilt troligt att en konsekvent bra överenskommelse kommer att nås.
Inför mötet visste man redan att en av de stora stridspunkterna skulle vara kring formuleringen om fossila bränslen ska fasas ut, fasas ner, fasas av eller bara förfasas över. Den sistnämnda var den kontroversiella formuleringen som Indien (och Kina) förhandlade in i slutet på COP26 för två år sedan.
I medier de senaste veckorna inför och under mötet har vi sett alarmerande rapporter från många håll. Belysningen på oljenationernas hyckleri, oljeföretagen och dess intresseorganisationers stora närvaro samt det faktum att mötet sker i Dubai av alla ställen har snappats upp av inte bara någon enstaka journalist. Inte heller den larmrapport som släpptes strax innan mötet av FN:s experter var svårt att missa. Men i stället för att endast fokusera på problemen, vilka lösningar ser vi kunna genomföras redan i dag?
Utvidga utsläppshandeln
Genom att möjliggöra och aktivt uppmuntra länder utanför EU att ansluta sig till EU:s utsläppshandelssystem kan vi skapa en global front mot klimatförändringarna. Systemet, som nyligen utvidgades ytterligare och gick in i sin fjärde fas, har varit och kommer fortsatt att bli en kraftfull mekanism för att minska koldioxidutsläpp och samtidigt symbolisera EU:s engagemang för en hållbar framtid. Genom att öppna upp detta system för andra nationer ger vi dem incitament att minska sina utsläpp och samtidigt ansluta sig till den gemensamma kampen för klimatomställning.
Men för att ytterligare stärka Sveriges ansträngningar mot klimatförändringarna kan vi inte bara begränsa oss till internationella åtgärder. Införandet av en nationell utsläppshandel för växthusgasutsläpp som faller utanför EU:s befintliga system kan fungera som en kompletterande åtgärd. Genom detta kan vi skapa ett omfattande ramverk som täcker det vi ser att EU missar eller inte tar med i dag. Det skapar incitament för företag att minska sina koldioxidutsläpp och främja övergången till mer hållbara produktionsmetoder. Det nationella systemet kan därmed även bli en pådrivare för internationell konkurrenskraft och samverkan, där länder strävar efter att överträffa varandra i klimatåtgärder.
Bibehållen reduktionsplikt
För att säkerställa att våra klimatmål inte bara är ambitiösa utan också uppnåeliga, kommer vi behöva hålla fast vid reduktionsplikten. Att inte sänka reduktionsplikten, eller att återgå till de nivåer vi har haft är en effektiv metod för att påskynda övergången bort från fossila bränslen och främja användningen av förnybara energikällor. Genom att behålla målet – eller snarare återgå till det – skickar vi en tydlig signal till näringslivet och samhället om den oundvikliga omställningen som vi kommer behöva göra för miljön.
Avreglera hinder för utbyggnad av energiproduktion
Genom att ta bort det kommunala vetot i tillståndsprocesser för att bygga vindkraftverk så kan vi ta ett steg för att klara den snabba takt som elektrifieringen av samhället och industrin kommer behöva de kommande decennierna.
En ytterligare åtgärd vore att eliminera begränsningarna för antalet kärnkraftverk som får byggas i Sverige, och även möjliggöra för fler platser att bygga denna form av energiproduktion. Genom dessa två steg förbereder vi oss på att möta framtidens ökande energibehov och samtidigt främja övergången till en hållbar energiproduktion.
Elliot Borgstrand, klimatpolitisk talesperson Liberala Studenter
Efter att skribenten skickat in artikeln slöts ett avtal vid COP28. Skribenten skulle fortfarande inte påstå att detta är en konsekvent bra överenskommelse.
