Bakom den 19 luckan möter vi Linnea Landegren och Anton Silverbern, ordförande respektive vice ordförande för Lunds universitets studentkårer (Lus). Hur ligger det till med studentinflytandet i dag? Vilken är den bästa julfilmen? Och framför allt – vad är egentligen en tofsvipa?
Under Nobelpristagarnas tacktal radar studentkårsrepresentanter från olika delar av Sverige upp sig i Blå hallens stora trappa. Syftet är att representera studenterna under festligheterna. De bär alla varsitt standar – en bärstång med ett tygstycke som liknar en flagga eller en fana. Under årets Nobelfest bar Anton Silverbern och Linnea Landegren stolt Lus-standaret, som har rötter i mitten av 1800-talet.
– Vi var tofsvipor. Är det den officiella titeln?, säger Anton.
– Det tror jag, det är den vi fick till oss i alla fall, fyller Linnea i.
– På sidan sitter små tofsar som vi skulle hålla för att tyget ska vara rakt och standaret stabilt. Man skulle hålla den som att man ”höll en varmkorv graciöst i handen”, tillägger hon.
För några år sedan ändrade man strukturen med studentrepresentationen på Nobelfesten. Sedan dess har Lus fått inbjudan att vara med.
Men Linnea Landegren och Anton Silverbern gör mer än att bära tre meter långa och drygt fem kilo tunga standar på Nobelbanketten. Lunds universitets studentkårer (Lus) är en paraplyorganisation för samtliga studentkårer vid Lunds universitet. Organisationen leds av en ordförande och en vice ordförande som arbetar heltid med att representera studenterna gentemot universitetet. Fram till sommaren leder Linnea och Anton det arbetet.
Nu är ni halvvägs in i er mandatperiod. Hur skulle ni utvärdera halvåret som gått?
– Det är väldigt roligt att jobba med Anton och kårerna, det måste jag säga. Det är en intressant tid i Lus med många utmaningar för studentrörelsen och universitetet, samhällsläget, säkerhetsfrågor och ekonomin, säger Linnea.
– Det är givande att jobba med våra medlemskårer och engagerade personer. Kårarbetet drivs av passion, inte pengar. Att få leda och främja engagemanget känns fint. Och det händer mycket, som sagt, säger Anton.
Men vad är det som gör det här till en speciell, och kanske extra viktig tid i studentrörelsen?
– Exempelvis klimatfrågan är en fråga som är väldigt, väldigt viktig för alla studenter och den största frågan för vår framtid på något sätt. Hur ska universitetet ställa sig? Hur ska man prioritera och så vidare? Det är någonting som är jätteintressant och extremt brännande just nu, säger Linnea.
Anton instämmer och tillägger:
– Det ekonomiska läget påverkar både universitetet och den gemene studenten. Höjda hyror och priser skapar många utmaningar för dagens studenter.
Sedan kårobligatoriets avskaffande 2010 har många studentkårer brottats med sjunkande medlemsantal och sämre ekonomi. Det finns stora problem att hitta tillräckligt många studentrepresentanter till studentkårernas poster.
– Jag tror att det finns ett otroligt engagemang i den här staden. Men det är en utmaning att locka folk till kårernas uppdrag, särskilt eftersom det ibland är svårt att konkurrera på samma sociala plan som andra studentorganisationer, säger Anton.
Linnea tror också att det rådande ekonomiska läget utgör en utmaning för det ideella engagemanget.
– I dagens samhällsläge konkurrerar ideellt engagemang med möjligheten till extrajobb och inkomst, vilket kan vara viktigare för den enskilde med tanke på det ekonomiska läget. Och det får man ju ha full förståelse och respekt för.
– Men det här med utbildning bygger ju mycket på studentmedverkan. Särskilt när det kommer till kvalitetssäkring av utbildningen. Så det är otroligt viktigt att rekrytera studenter till sådana här typer av uppdrag.
