Lundagårds studentlivskrönikör Bianca Raffone skriver om flytten från Lund till Malmö och de svårigheter som uppstått i samband med denna.
Jag har flyttat till Skåne! Malmö närmare bestämt. Nu kanske vän av ordning påpekar att Lund också ligger i Skåne. Vän av ordning har självklart rätt, Lund ligger definitivt i Skåne. Lund känns dock mer som ett eget rike, och Malmö en del av den verkliga världen.
Lund är en speciell stad. En stad i Skåne där alla pratar stockholmska, medelåldern uppskattar jag till 22,5 år och invånarna antingen vänder på varenda CSN-öre eller bor i stora villor i Professorsstaden.
Under min första månad i Lund hade jag en stark känsla av att husfasaderna skulle falla bakåt som teaterkulisser om jag knackade på dem. Att allting var en låtsasvärld. Jag gick ensam genom skogspartier mitt i natten med hög musik i lurarna. Glömde helt bort att vara vaksam på min omgivning. Ingenting kan hända i en uppbyggd teaterscen.
Nu har några terminer gått. Som för så många andra studenter har mitt flyttlass till slut gått till Malmö. Det är ganska trevligt att kunna promenera till havet och se en horisont. Ta del av den gemenskap det innebär att stämma in i kursares klagosång över Öresundstågets bristande punktlighet. Träffa människor som varken förstår eller bryr sig om diverse studentikosa upptåg och företeelser. Som går på bar i stället för på sittning på fredagar. En liten paus från bubblan.
Trots två år i Skåne har det inträffat fler språkliga krockar senaste månaden jämfört med tidigare. Människor i Malmö pratar faktiskt skånska. Innan jul när jag ringde Folktandvården fick jag be tandsköterskan upprepa sig fyra gånger innan jag förstod vad hon ville att jag skulle införskaffa på apoteket för att tämja min inflammerade visdomstand. Samma dag skickade bovärden hantverkare till mig för att fixa en dörr i min lägenhet. Jag förstod ingenting av vad de sa och fick lägga band på mig för att inte byta till engelska. Jag fick helt enkelt svälja min stolthet och framstå som mycket trögfattad.
Det var flera år sedan jag lämnade min hemstad Göteborg. Flytten till Malmö har trots det känts som mer av ett beslut än att flytta till Lund. Jag har flyttat till en annan stad, inte flyttat in i en enorm fritidsgård. Kanske är det därför mamma stressat börjat fråga hur jag ser på att mina eventuella framtida barn kommer prata skånska. I Malmö kan man även bo kvar efter avlagd examen och 10 000 timmar öldrickande i valfri lundensisk park avklarade.
Flytten till Malmö innebär också ett avslutat kapitel. Det är rätt få år det är socialt accepterat att bo i en studentstad. Just nu pekar mycket på att jag lagt mina bakom mig till förmån för skånska, Kallbadhuset och öl till marknadspris.
