Det finns en lång tradition av att skriva litterära manifest. Lundagårds kulturkrönikör Dante Löfmarck – som själv ogillar riktningen den svensk litteratur rör sig i – läser om en massa manifest och får en idé: Han ska starta en egen litterär rörelse med ett eget manifest.
Manifestskrivande har en lång och rik tradition i litteraturen. Den ryska futurismens manifest och antologi En örfil åt den offentliga smaken, Marinettis manifest för den italienska futurismen och André Bretons Surrealistiska manifestet dök upp under det förra århundradet. Ett bra manifest är pompöst, högtravande och visionärt.
Jag har länge varit besviken på riktningen litteraturen rör sig i. Jag upplever den som sval och intetsägande. Hur jag ska råda bot på detta blir klart för mig då jag läser om en massa manifest: jag ska starta en egen rörelse med ett eget manifest, skrivet efter den beprövade, pompösa mallen.
Nysvulstigheten ämnar återupprätta en bombastisk, känslostyrd litteratur. Detta är vårt manifest:
1) Litteraturen är de stora känslornas herravälde. Vi nysvulstiga anser att små känslor allt för länge styrt litteraturen. Nu är det nock! Svala, distanserade manuskript ska flängas i väggen av förläggare. Låt oss i stället hylla kärlek, förtvivlan, vreden och själens obotliga ensamhet!
2) Ironins död. Den ironiska hållningen är – som Nietzsche skulle uttryckt det – för små andar. Fegisar som inte står ut med tvära kast mellan hopplöshet och extas. Litteratur som undviker att säga sådant som är av pressande angelägenhet är inte litteratur värd namnet. Nysvulstigheten ger ingen plats åt ironisk tomgångslyrik!
3) Berättelsens död. ”Att någon skrivit en gripande berättelse som en massa människor läser och älskar gör inte hen per automatik till författare”. Så löd en poets förkunnelse. Berättelsen är sekundär. Den är enbart stommen litteraturen använder för att närma sig det vidunderliga. Berättelsen är medlet, livets storslagenhet är målet!
4) Litteraturen trumfar allt. Vi nysvulstiga är villiga att offra på konstens altare. Vi gör det för att komma nära det vidunderliga, för att säga det litteraturen allt för länga försummat att säga. Såväl nära och kära som oss själva kommer gå åt i vår strävan.
5) Litteraturen är dårarnas domän. Vanliga dussintyper – nöjda med det lilla livet – har ingen plats i litteraturen! Dårarnas tidevarv är här! Vi ska bryta ny mark och våra oroliga själar är jorden ur vilken nysvulstigheten skall blomstra!
6) Brinn Stockholm brinn! Allt för länge har Stockholm burit den litterära fanan i Sverige. Även om nysvulstigheten har stockholmaren August Strindberg – med sin neurotiska läggning och flammande vrede – som förgrundsgestalt, så anser vi att den stockholmska hegemonin måste störtas. Stockholm har blivit alltför ängsligt för att fostra dårar av det slag litteraturen behöver. Det är en stad som enbart förmår fostra karriärister, inte stora konstnärssjälar.
Nysvulstighetens tid är kommen! Vi är stormen som vrålar runt knuten, eldkloten som haglar från himlen och lågan som förtär allt i sin närhet. Anslut dig under vår fana och brinn och storma som oss!
