Klimatomställningens nuvarande situation kräver att universitet inte bara står för fakta – utan också står upp för fakta. Det skriver Axel Rombrant och Emil Hed från Gröna Studenter i en slutreplik.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribenternas egna.
Vicerektor Per Mickwitz och vicerektor Jimmie Kristensson lyfter i sitt svar fram LU:s arbete inom klimatområdet. Det är inspirerande läsning. Huvuddelen av vår kritik handlar emellertid om den inte lika inspirerande hållning Lunds universitet uppvisat när de, till skillnad från österrikiska universitet, är oförmögna att gå samman och i ett gemensamt uttalande säga: ”Fakta är överväldigande. Konkreta förslag och lösningar ligger på bordet. Nu måste handling följa.”
I stället för att verka för att gemensamt gå ihop med övriga universitet och högskolor och göra just detta, säger Lunds universitets rektor Erik Renström: ”Universitetet ser inte att en myndighetsstöttad aktivism är en möjlig väg.” Vi hade hellre sett något i stil med: ”LU har själva varit med och tagit fram forskning gällande hållbarhetsmål 13: bekämpa klimatförändringarna, och rankas ‘nummer åtta i världen när det gäller hållbar utveckling’. Handling på detta område måste följa. Självklart kan vi tillsammans med andra universitet gemensamt deklarera detta i ett pressmeddelande, likt våra kollegor i Österrike.”
Att forskare börjar ägna sig åt aktivism bör ses som en effekt på ett större problem – att den kunskap som tas fram i universiteten inte kommer samhället till godo. Om forskare och studenter i framtiden ska sluta reagera på samhällets hantering av klimatkrisen genom att ta till aktivism, krävs det att de inte ser det som den enda möjliga åtgärden för att uppmärksamma problemet. Om lärosäten i stället för enskilda forskare tar på sig rollen att uppmärksamma forskningens allvar hade det gett hopp till både forskarkår och studenter, och även signalerat att forskaraktivism inte längre är påkallat för att påvisa allvaret.
Lundaforskaren Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla, just då aktiv i klimataktivistgruppen Scientist Rebellion säger: ”Svenska universitet borde visa mod, integritet och ledarskap i denna kris.” Vi håller med om att LU kan visa mer mod, men också skapa hopp. Renström igen: ”rejäla initiativ och omställning behövs globalt och i hela samhället för att hindra effekter av klimatförändringar”. Katrin Uba som forskar om aktivism på Uppsala universitet säger att “utan klimataktivism skulle vi ju inte veta så mycket om problemet.” och “utan aktivism […] skulle inte [vi] få några större samhällsförändringar”. Om LU är för ”rejäla initiativ” borde ett gemensamt pressmeddelande från universiteten där man öppet ger sitt stöd för civila protester i linje med det lärosätet forsknings står för ses som en liten men betydande åtgärd.
Mickwitz och Kristensson skriver: ”Vi uppmuntrar alla medarbetare och studenter att delta i det offentliga samtalet och ser gärna att forskare och studenter är med i de samhällsdiskussioner som förs.” Känslan kvarstår dock att det verkar finnas en ovilja från LU att gemensamt med andra svenska universitet visa stöd för de som ”vill ta vetenskapens varningar på allvar”.
Vi i Gröna Studenter Skåne vill uppmana Lunds universitet, att i sin roll som statligt universitet vara med och visa sitt stöd för klimatrörelsen. Universiteten kan spela sin rättmätiga roll att leda vägen och hjälpa samhället att orientera sig i framtidens ödesfrågor, men bara om samhället lyssnar. Klimatomställningens nuvarande situation kräver att universitet inte bara står för fakta – utan också står upp för fakta.
Axel Rombrant, språkrör Gröna Studenter Skåne
