Nobelprisets vindar rullar uppenbarligen fortfarande genom Lund. Vinden går inte bara genom parker och universitetets korridorer utan även i stora salen i AF-borgen. Vad passar då bättre än ett spex om den första kvinnliga Nobelpristagaren Marie Curie? Johan Larsson imponeras av Jesperspexets sprillans nya föreställning.
Titel: Marie Curie
Orginaluppsättning: 2024
Visas: 9, 10, 11, 16 och 17 februari, Stora salen, AF-borgen
Det hela börjar i Marie Curies fabrik, där arbetare är i full gång att måla timvisare med radium. Plötsligt stormar en arbetare in och meddelar att en kollega avlidit i fikarummet. Det som förbryllar dem mest är inte att en kollega har dött, för de hade redan satsat pengar på, utan det överraskande är att det över huvud taget har ett fikarum. Marie oroar sig mest över det faktum att om radium nu är så farligt att man kan dö av det, kan hon inte få Nobelpriset. De överlevande arbetarna beordras att genast röja undan alla bevis så att ingen kan bevisa att radium är annat än lätt att utvinna, jättepraktiskt och helt ofarligt. Den enda som kan stoppa Maries jakt efter Nobelpriset är en detektiv som är henne hack i häl.
– en MackaPierreAffiere. Foto: Johanna Nilsson
Berättelsen är gripande för att vara ett spex, men dramat som var spexets första akt bryts plötsligt i akt två. Här följer vi i stället Maries man Pierre som driver en egen mackapäraffär. Äventyret hos Pierre håller högt tempo: Lögnaktiga adelsmän, talande partiklar och en tidsresenär som letar efter en österrikare med mustasch som han har glömt namnet på. Pierre själv är också en central figur, med en energifylld kuplett som fick honom att bli synligt andfådd. Även om detta knasiga sidospår bara löst är kopplat till spexets huvudnarrativ, förblir publiken investerad i berättelsen som helhet.
Jesperspexet lyckas otroligt väl med att blanda det dramatiska med det kaotiska till ett spex som är helt fantastiskt. Jag tror inte att något spex har varit så gripande samtidigt som det har fått publiken att skratta högre än vad jag någonsin varit med om. Detta visar både på välskrivet manus, talangfulla skådespelare men kanske framförallt att de inte glömmer det studentikosa som spex ska vara. Det märks särskilt när spexets medlemmar vågar köra en omtagning trots att den inte är förberedd, och när väl saker går fel på scen så omfamnar de det och gör det till en del av spexet.
Marie Curie-spexet imponerar genom att balansera det professionella med det studentikosa på ett sällsynt bra sätt. Ljud- och ljussättningen är mycket välgjord (kanske föga förvånande för ett teknolog-spex) och bidrar till en stark inlevelse i föreställningen.
Spexet kombinerar dramatik med kaos och professionalism med studentkultur på ett imponerande sätt. Komedin spänner över olika stilar, från teknologisk till absurd, politisk och stundtals vågad. Varje not träffas helt rätt i föreställningen och om denna recension var längre skulle det finnas ännu mer att hylla. Marie Curie är i särklass ett av de bästa spexen jag har sett.
